BRIGITTE BERTRAND

Intervjuad i samband av filmen 'The Rotation' [Devin Glass Productions]


Bildrättigheter, Todd Vitti.


En ung man åker till Los Angeles för att spendera sin sommar där... ihop med sin frånvarande far men när han anländer så möter han en blivande skådespelerska, vilken han omedelbart faller för. Enda problemet är att hon redan dejtar pappan. Även utöver fina utsikter är 'The Rotation' vad, man, med ett europeiskt öga, skulle anse vara en klassisk "L.A historia" ... en berättelse om förlorade gränser lika gammal som Hollywood själv?

Verkligen... då jag presenterades till den här berättelsen älskade jag den konstiga freudianska historien, och Devin Glass, huvudpersonen så väl som regissören, och hans far, som spelar i filmen tillsammans med honom... för deras obefläckade sinne för humor, filmen lyfter ju verkligen fram mycket av L.A. och invånarnas många egenheter såväl som de olika spänningar som kan finnas i en far och son relation och den överdådiga aspekten av att vara kär, ibland i fel person... det var en gång någon som sa till mig att vi inte väljer vilka vi blir kära i, och filmen lägger på lustigt vis fram bilden av just den komiska tragedin.


I en sådan situation.


Jag tror dels att jag vill nämna det gamla Hollywood då hela din närvaro och den utstrålning du har är en att ställa bredvid skådespelerskor som Marilyn och Ingrid... att hänga i Hollywood verkar vara helt rätt för dig?

Jag blir väldigt smickrad av att bli jämförd med legender som dem... kvinnor som verkligen formade det som vi numer känner till som de kvinnliga idealen i Hollywood, och hur de förde sig med elegans och glädje och djupet i deras karaktär. Los Angeles som stad är en sådan konstig och magisk plats, många människor där är besatta av hur de presenterar sitt yttre, vilket jag kan förstå också... för det är trots allt underhållnings-branschen. Men jag har kämpat med att kunna hitta min egen identitet och att passa in för jag har aldrig riktigt passat in någonstans, och jag har alltid fått höra att jag har en aura likt skåde-spelerskor i gamla Hollywood, som om jag hade fötts i fel tid och på vissa nivåer känner jag också det... men som ödet ville så det föddes jag in i vår tid. Där jag har min röst och närvaro att ge till Hollywood av här och i dag, att ge av den rösten till denna föränderliga bransch.


Vad öppnade dörren för dig att vilja skådespela och att vara med i film, för du hade redan innan det gjort en del andra kreativa saker före det?

Korrekt, jag har gjort många olika saker i mitt liv, och fortsätter att göra det i och med den oändliga nyfikenheten jag har. Jag ville länge inte omfamna det faktum att jag var kreativ, men det kommer en tid då man inte längre kan fly ifrån den personen som man verkligen är, när jag väl accepterade att jag hade en konstnärlig själ, så hittade jag mycket mer njutning och glädje i mitt liv, tror att vänd-punkten blev när jag fann mig själv på en filminspelning, och bara kände mig som hemma där, helt lugn och samlad. Jag kände då en slags samhörighet som jag kände är väldigt sällsynt. Jag är väldigt tacksam för min resa.


Som den varit och sett ut.


Du är även en sångerska, så klart. Varför skulle du inte vara det. Precis som filmstjärnorna av "den gamla tiden". Har du nån ny musik på gång?

På vissa sätt skriver jag alltid låtar och jobbar med musiken. När en har många olika lägen av konstnärliga uttryck matar du ett samtidigt som du matar de andra. Det är en oändlig cykel som aldrig tar slut... uppriktigt tror jag också att vad som är menat för oss, människorna vi möter i livet, platser vi ska se eller projekt alltid kommer att hitta oss. Även om det är stunder då det finns pauser så måste man lämna utrymme för livets lopp och överlämna sig själv till det flödet, och att helt enkelt själv endast fokusera på att sätta en fot framför den andra ... jag älskar att jobba med människor och se deras perspektiv och att blottlägga deras sårbarheter. Alla de låtar som verkligen når fram till vi människor är skrivna i det vi delar, i vilka vi är som människor. Jag har några projekt som jag jobbar på och som kommer blomma snart.


Och ges ut när det är menat.


Jag intervjuade en artist, Juliana Ianuzziello, som sa att det hör till en artists natur att alltid börja om från början. Känner du att just det här översätts lika mycket till skådespeleri som det gör till att skriva låtar?

– Att börja om är en av spelets regler som kreativ, och jag känner att ju mer vi vet desto mindre vet vi. Kreativa, vare sig det är en sångare eller en skådespelare, kuvas konstant av sin karaktär... och de sanna betydelserna bakom varje gest, varje ord... i alla fall om de verkligen är uppmärksamma i det. Det första steget för att kunna knyta an till vilket projekt det än är att sätta de egna fördomarna som man har åt sidan och inte döma, då går man in i de olika lagren, som "vad är det den här verkligen verkligen handlar om?" eller "varför sjöng den här personen detta?" Vad är det för historia som behöver berättas på det hela, och slutligen, även fast onda gör onda saker kan dessa ändå ha rena avsikter, som kan ha kommit ur kärlek, av lust, av att känna sig sårade, upprörda, arga... de kanske tror att de gör "rätt för sig" vilket jag finner så fascinerande.


Varje ord har sin plats i en mening... likt varje person i livets väv och som konstnär är det våran plikt att försöka blåsa liv i det som ges till oss. Om det betyder att vi tittar på våra egna övertygelser, och måste bryta isär dom, bit för bit...


Då får det väl vara som så.


Hur närmade du dig att spela Michelle i 'The Rotation', och för att då bli grundad i vem hon är som person. Eller var det måhända tanken mer att inte låta Michelle vara särskilt jordnära av sig då hon ju är lite säregen?

– Michelle är definitivt en hyllning till vad vi pratat om. Devin Glass, regissören av 'The Rotation... gav mig fritt spel-rum, så jag tillät hon att ta över och leda mig till vad hon ville uttrycka och jag blev väldigt förvånad av henne, hon är rasande olämplig... hon vet själv vem hon är men andra vet aldrig riktigt om hon skämtar eller ej, då vi spelade in var det fortfarande i de spirande stadierna i Me Too-rörelsen, och jag ville med rollen på ett sätt visa att det inte bara är män utan även kvinnor som kan vara olämpliga i sina sexuella insinuationer, och så.


Michelle är ett sexuellt rovdjur men hon passar inte in i den "typiska" fysiska profilen... vilket var mitt sätt att säga att vi alltid borde ifråga-sätta allt om vi verkligen vill ta oss vidare... och utvecklas som helhet.

Michelle är grundad i sina fysiska begär och behov... men i sin kärna är hon också vilsen. Hon försöker bara passa in i denna galna staden,


Den här galna staden som vi känner till som Los Angeles.


På ett sätt så föddes du in i Hollywood. Eller åtminstone till Los Angeles, vilket för svenskar är samma sak. Men du hade en förälder, eller var det båda två... som är fransk, är de inte bara franska utan du vet "franska"?

– Min pappa är fransk och mamma är från Argentina... pappa gjorde mix-tapes på helgerna, spelade alltid musik på hög volym eller satte på musikvideo DVD's med artister som Sade, Prince och Madonna... jag dansade, sjöng med, och framförde invecklade danskoreografier för våra hundar. Min mamma är en enorm fashionista och vet allting som finns att veta om stil och stass. Men jag känner väl att alla frans-oser är "franska"... konstnärliga... på något vis, kulturen skiljer sig så mycket där från amerikansk kultur och genomsyras mer av karaktär och elegans... det finns en bas-linje av provokation. Och så är det en konstform att klaga där vilket jag tycker är hysteriskt kul... som enda barnet umgicks jag ofta själv med de vuxna, och vi hade en variation av olika människor som kom på besök och festade i vårat hus... ifrån alla möjliga konstnärliga bakgrunder... och jag uppmuntrades till att mingla och prata med de. Och naturligtvis att vara oklanderligt artig medan jag gjorde det... jag tror att få växa upp på detta sättet gav mig mycket mer frihet än de flesta för att ständigt upptäcka vem jag är, i att omfamna den komplexiteten i vad det verkligen innebär. Och att det egentligen inte finns några "lådor" där man kan placera någon i.


Och dessutom att det är roligare att få rita utanför linjerna.


Du bodde även i New York ett tag... efter Los Angeles. Är det där som du fortfarande håller till och jobbar som skådespelare eller vart bor du nu?

– Jag är både baserad i New York och i södra Frankrike. Jag insåg att för min egen bi-kulturella inre balans så behövde jag få ha både och. Jag bestämde mig att ge New York en chans och blev förälskad i stan. Älskar hur jag känner mig där. Jag blir uppvilad där. Jag läser och jag promenerar. Jag älskar människorna, och ljuden, det står så klart för mig att det är här jag ska vara i den här tiden av mitt liv. När jag åker till Frankrike blir jag ständigt påmind om att sakta ner och vara mer närvarande. Att ta varje tugga av den underbara maten där, och även att inte ta mig själv på alltför stort allvar, att livet ju inte bara handlar om jobb och mål. Att för att inte behöva leva och ångra saker i efter-hand måste man veta hur man ställer upp för sig själv... och sitt eget bästa. Att göra vad man kan för att se till sina egna njutningar, i livet.


Skulle du vilja vara med och skådespela i franska och europeisk filmer?

– Jag skulle älska att vara med i franska och i europeiska filmer... del av den tur som man har när man är tvåspråkig är att en anknyter till fler perspektiv. Och som jag nämnde innan älskar jag att bara ösa in min passion och min nyfikenhet i projekt och att få arbeta ihop med människor som blir till ens nya familj. En del av min filosofi i livet är att verkligen sänka ned tänderna i att vara levande... och gå och göra saker som gör mig rädd eller som utmanar mig, det är så man växer.


Och jag tar min tillväxt väldigt seriöst.


Hur tror du det kommer manifestera sig?

– Hur det i slutändan kommer manifestera sig i mitt liv? Det är jag ej säker på. Vi får se vad som väntar mig.


INTERVJU DE DANIEL JOHN