Intervjuad i samband av filmen 'The Guardsmen' [B22 Films]
Bildrättigheter, Press.
Du är oomstritt erkänd för ditt arbete i många olika genrer, men det är inte heller din första rodeo, så att säga, med en western. Vad är det med denna film-genren som fortsätter ta dig tillbaka. Vari ligger skönheten?
– Westerns är inte en genre av filmer som jag trodde att jag någons-in skulle ta en sådan djupdykning ner i, det liksom föll i mitt knä, så att säga, men det existerar en riktig romantik inom de. Jag växte in-te upp med att titta på westernfilmer och har inte heller några favo-riter på något sätt, men då vi har haft turen att berätta så många oli-ka historier som utspelar sig i vilda västern, har jag lärt mig att i mot -sats till vad många tror var den gamla västern mycket fredligare än de flesta amerikanska städer idag. Den verkliga våldskulturen omk-ring gränsen, under 1800-talets senare hälft, sprang ur regeringens politik under den tiden, om nåt så är det historien som finns att be-rätta, om kampen mellan frihet och lag. Den historien resonerar än.
Den resonerar fortfarande idag år 2024.
'The Guardsmen' är en trilogi som berättar om när Oklahamas gardister spårade lagbrytare i vilda västern. Föreställde du dig från början att be-rätta den här historien som en trilogi. Eller hur tog det den här formen?
– Där och då var 'The Guardsmen' den största omfattningen av proj-ekt vi hade tagit oss an som ett produktions-bolag. Tre filmer under en månad, alla berättade en sammanvävd historia med flera storyli-nes och karaktärer som kommer och går. Det var en brutal process att hålla alla scheman intakta. Vi spelade dessutom in i två olika sta-ter så det fanns logistiska problem med det också. Ovanpå produkt-ionsmardrömmen, som kommer med alla projekt värda att göra, så hade vi skådespelare som roterade och trilogins investerare backa-de ur helt och hållet. Vi följde bara med strömmen och lät vår distr-ibutionspartner hitta ett nytt hem för filmerna medan vi svettade ut det på inspelningen. Det är alltid trevligt att ha investerare som hål-ler sig före den studsande bollen så att vi kan fokusera på historieb-erättandet i den här verksamheten. Vi slutade aldrig tro på trilogin.
Och vi är väldigt stolta över hur det blev.
När visste du att du ville bli en historieberättare, och regissera filmer?
– Jag började med att skriva manus i college och hade aldrig nån fr-amgång med att sälja något av mina manus. En vän bad mig att reg-issera en kortfilm i Austin och från och med då började min karriär bara gå vidare in till långfilmer. Min sanna kärlek är fortfarande för -modligen skrivande-biten av det hela. Det är rent, enkelt... och du får lämnas ensam för att finslipa din berättelse utan yttre påverkan över din axel. Allt av det förändras när man får tillbaka de fruktade manusanteckningarna ifrån andra, men allt är en del av processen.
Vad bidrar din process som manusförfattare, att tänka ut en film ifrån början, även till hur du närmar dig regi. Går de två mycket hand i hand må det vara att regissera i skrivandet, eller fortsätter skriva på plats?
– Att vara manusförfattare och regissör är ett tveeggat svärd i mån- ga avseenden. Man får tydligt skapa visionen och verkställa den, fr- ämst för att det har varit din baby sedan dess konception. Baksidan av det myntet är att man behöver andra, förhoppningsvis smartare än en själv, för att styra dig tillbaka till lugna vatten om man börjar glida för långt hemifrån. Jag kan absolut vara så mycket i zonen att jag glömmer att alla andra på inspelningen har ett jobb att göra de med. När man vet vad du vill, vill man bara ha det... nu. Det funge- rar inte alltid så på en inspelning, saker kan ta tid och gå långsamt och det är där jag kämpar professionellt, som mest. Jag vet vad jag vill, när jag vill ha det. Lyckligtvis arbetar mitt team så hand i hand med oss att de vet om detta, och vi kan hitta ett lyckligt medium av både hastighet och kvalitet när vi är på en inspelning tillsammans.
Är det någon av filmerna du har skrivit men inte regisserat som du sj- älv skulle ha tagit en annan väg med än vad dess regissör tog den på?
– Det finns en film som jag skrev 2016 som heter 'Element' som re-gisserades av någon annan och styrdes av en grupp väldigt oerfar- na nybörjar-producenter som ledde till filmens fruktansvärda un-dergång. Jag var på inspelningen i i totalt tre dagar och kunde från sidlinjerna se processen och såg direkt att ingen hade en aning om vad som pågick. Jag dog på insidan. Det var som att se barnen växa upp och vara besviken på dem, du väntar hela ditt liv på att komma till den punkten, bara för att se ditt hårda arbete förstöras... det är en film, jag förstår det... men jag kände mig hjälplös... det fanns så många problem på den inspelningen men det som stack ut för mig mest var rollsättningen av många viktiga nyckelroller i filmen. Alla dessa roller överlämnades till "producenterna" istället för till skåd-espelare. Jag golvades... många av de här människorna hade ingen erfarenhet av skådespeleri eller var helt enkelt inte särskilt bra på det, och det var huvudkaraktärer! I den stunden krossade det mig.
Men du vet vad de säger, visst, "man lär sig göra en film genom att lära sig hur man inte gör en". Och jag antar att den bästa bekräfte-lsen jag kan få ut av allt det är att min karriär blomstrar, medans i stort sett alla de som var en del av 'Element' inte syns till någonst-ans. Jag känner att man inte ens kan fejka sig till mitten av den här branschen. Antingen vet man vad en gör, eller så gör man inte det.
Du gör mycket på inspelningarna men du gör förstås inte allt och det- ta dels i och med att din fru, Tiffany McDonald, var med och grundade B22 Films och producerar filmerna. Hur är det att ha den kreativa re-lationen till varandra. Hur tidigt på dagen pratar ni om filmskapande?
– Tiffany och jag är en duo, vi pratar om filmer dygnet runt alla da-gar i veckan i varje månad, det är vårt yrke. Hon gör många av dem uppgifter jag inte längre tycker om, och jag gör de som hon inte är intresserad av att arbeta med. Det är en fin balans. Bråkar vi? Säk- ert. Har jag fått henne att gråta på en inspelning? Bara en gång! På fullaste allvar har vi gjort några underbara projekt tillsammans och sedan har vi gjort några som bara betalat räkningarna. Vi håller va-randra ansvariga och våra pep-talks börjar tidigt och ofta. Så här... den här industrin är inte för svagsinnade individer, alla pratar ba-kom ens rygg och på filmmarknaden i Texas vill ingen att man ska lyckas, men grejen med B22 Films är att vi bara fortsatt gå framåt.
Vi bryr oss inte om alla inte gillar oss eller innehållet, för vi bygg- er ett varumärke och vi är båda väldigt stolta över det hittills. Det som jag hela tiden går tillbaka till då saker och ting klibbar sig är att den första personen genom väggen alltid blir tilltufsad och ett original är alltid mer värdefullt än en kopia.
Det vidsträckta genrelandskapet som är din filmografi påminner myc-ket om filmskaparna som styrde western-genren förr i tiden, och inte minst i Europa. Se någon som Ernesto Gastaldi, exempelvis, som utan-för westernklassiker som 'My Name Is Nobody', 'Sartana' och 'The Gre- at Duel' gjorde, ja, i stort sett allt. Era resuméer skulle lätt kunna va- ra varandras till omfattning. Vad kan kanske vara några filmhistorier långt borta från "gamla västern" som vi kan se fram emot efter detta?
– Vi har gjort många westernfilmer, men vi har även gjort massvis av science fiction-projekt som det gått riktigt väl för. Vår 'Androm-eda'-serie har det blivit fyra filmer i och vi skapade en tidslinje ur den storyn som heter 'Space Ranger', vilket vi har en uppföljare på gång till nu. Vi har också gjort ett gäng haj-filmer, och filmer med meteor-tema. 'Bull Shark'-filmerna är konsekvent bland våra topp -säljare i alla marknader och baseballdramat '90 Feet From Home' säljer alltid väldigt, väldigt väl. Plattformarna vill ha vad de vill ha.
Vi gör filmerna som våra finansiärer vill se, vi får betalt och vi går vidare till nästa projekt. Ett par gånger om året fokuserar vi på ett passions-projekt här och där men de betalar, sällan, räkningarna.
Alla tror att deras filmidé är värd en miljard dollar men det är det sällan och större namn och större budgetar gör dig inte alltid rik. Faktum, i min erfarenhet, i själva verket är de enda rika människ-orna på filminspelningar de som kom dit och redan då var rika till att börja med. Filmskapare behöver göra mer research om markn-ader och om streaming och vilka historier som säljer och till vem.
Hollywood har förmågan att göra en film inom en genre som ing- en bryr sig om och trycka ner den i halsen på oss, men alla andra, som inte jobbar för en big five-studio, borde omvärdera. Är mete- or-filmer vad vi anmälde oss till? Inte på nått sätt. Men slår det att ta på sig en kostym och slips klockan fem varje morgon? Absolut.
Jag tror att vi ofta står i vägen för oss själva.
Framtiden här på B22 är ljus. Våra budgetar växer, projekten vid- gas och vi går in i projekt som 'Gunner', en jet-fighter film, en di-nosaurie-monsterfilm och ett dussintal andra roliga projekt över de nästa tolv månaderna. Framåt och uppåt!
INTERVJU DE DANIEL JOHN
Comments