BRENNA MILES

Intervjuad i samband av låten 'Xmas Sox' [Moon Crawl Records]

Bildrättigheter, Press.

Må det vara i melankolin eller i euforin, så har jullåtar verkligen ett sätt att nå människor känslomässigt på båda ändorna av det spektret. Denna tiden kommer antingen ge oss en påminnelse om allt vi har, eller allt vi inte har. 'Xmas Sox' verkar vara en perfekt jullåt för alla som behöver li-te gratis julterapi. Hur såg låtskrivandet av den här ut. Vad kom den ur?

– Skrivprocessen för denna låten var väldigt snabb, något jag alltid fi- nner är en bra indikator på hur bra en låt kommer översättas till lyss- narna då den är klar. Den dikt som i slutändan drev skapandet av den här låten skrevs för ett par år sedan och det var den första dikten som jag skrev efter att mitt album 'Different Pages' kommit ut. Orden bara föll ur mig. Jag visade dem för min låtskrivarpartner, Eric Nizgretsky, och det var en så ansträngningslös process att förvandla de orden till sång. Inom ett par dagar av att arbeta på den här, kände vi att vi hade ett grymt ankare i idén om "julstrumpor" som en metafor, men vi kun -de också få melodin att framkalla samma känsla som de håller i lått- exten. Nästan varje låt jag skriver bygger på personlig inställning och erfarenhet, och 'Xmas Sox' talar väldigt direkt om en speciell kväll jag gick igenom direkt efter ett uppbrott.

Jag tycker om att kunna skriva om mina upplevelser, det är ett utlopp för mig. Utmaningen med att skriva om ens egna upplevelser är att få dem att kännas relaterande till andra människor med. Även om ingen av våra upplevelser är identiska, är många saker vi går igenom liknan-

de. Det är en del med mitt jobb som låtskrivare att ta mina personliga upplevelser, och få de att kännas som att de relaterar till nån annans.

Så de kan känna anknytning till låten.

För mig är det vad låtskrivande handlar om, att skapa någonting som connectar med människor och får dem att tänka på sina upplevelser.

Hur tidigt i livet hade du redan bestämt dig för att leva livet som artist?

– Väldigt tidigt, haha. Jag visste alltid att jag ville bli artist, sen jag var ett litet barn. Men däremot kom låtskrivandet inte riktigt in i mitt liv förrän jag träffade min låtskrivarpartner, Eric, på college. Det var då idén om B. Miles formades. Det tog oss ett par år att verkligen slå fast vad vi ville att B. Miles skulle framkalla känslomässigt och vilket sound vi ville knyta till den känslan. Under den tiden vi har arbetat med det-

ta projektet har kursen ändrats många gånger, men riktningen har all -tid varit tydlig.

Så du och Eric träffades i college. Vad gjorde att ni klickade så mycket?

– Jag träffade Eric under college i ett väldigt litet låtskrivar-program. Redan inom första dagen efter att jag hörde honom framföra en orig- inallåt visste jag att jag ville jobba med honom. Hans melodier och ac -kordstrukturer är det som verkligen stod ut för mig, och första gån- gen vi skrev tillsammans var det ansträngningslöst. Det har gått över tio år nu av att vi skriver tillsammans, och vi känner till varandras pr- ocesser lite för väl. Jag vet hur Eric kommer närma sig att försöka pa- ra ihop en melodi till en dikt jag visar honom, och Eric vet hur jag för -söker driva känslor i ord. Efter att ha jobbat med nån så länge komm- er det en komfort och lättnad över att kunna skapa med dem. Ni kan pusha varandra till att ge ert bästa resultat eftersom att du vet vad den andra personen är kapabel till att göra.

Jag har sett dig prata i intervjuer tidigare där det verkar som att dina för -äldrar, inte minst din pappa, hade ett visst inflytande på ditt artistskap, till och med till att han ville att dina allra första ord skulle vara "The Be-atles". Är dina föräldrar artister de med, eller bara musikälskare i stort?

– Mina föräldrar är entusiastiska musikälskare. Jag växte upp i ett hus med en hel del olika slags musik. Ja, min pappa är ett enormt stort Be-

atles och Rolling Stones-fan, men han är också en älskare av klassisk musik, liksom min mamma är, som älskar att dansa. Inte bara hade vi Mozart spelandes i huset, utan vi hade också musikalteater-föreställ-

ningar och balettföreställningar i varje rum. Väldigt sällan var det tyst i huset. Ingen av mina föräldrar är professionella musiker, fastän jag tror att min pappa önskar att han var det. Han är en självlärd gitarrist.

Och mamma spelar lite fiol och piano.

En bra sak med 'Xmas Sox' är att folk inte behöver tappa någon av deras indie-coolhet även fast de hela tiden oavbrutet lyssnar på en jullåt. Vilka är dina egna jul go-to's må det vara guilty pleasures eller helt skamlöst?

– Jag älskar alla av julens guilty pleasures! Det är pinsamt att erkänna men jag lyssnar på jullåtar hela året, inte bara under högtidssäsongen. Jag tror att eftersom julmusik för mig är associerade med glada minn- en och nostalgi, om jag behöver en pick-me-up, även om det är Aug- usti kommer jag att sätta på Mariah Careys julalbum eller The Peanuts.

Du har inte haft många tysta nätter i jul utan har varit lika upptagen som alltid på scen. Hur ser början på året ut nu. Håller du upp samma tempo?

– Vi är i tungt låtskrivar-läge just nu och har varit det sedan releasen av 'Different Pages'. Jag tror att det är viktigt att alltid skapa. Det finns alltid något att skriva om och det håller ens färdigheter skarpa & det exercerar ens känslor och ens förmåga att sätta känslor i ord och sång.

Det kommer mycket ny musik nu 2025.

Detta året är förstås ett stort år, det är tio år sedan 'Twenty Fifteen' kom ut. Har du några tjugofemårs firare-grejer att lägga ned i sockorna i år?

– Jag kan inte fatta att det har gått tio år sen släppet av 'Twenty Fifte-

en'. Det är ett ganska ödmjukgörande ögonblick att inse hur länge det är som Eric och jag har gjort det här tillsammans. Det kommer defin -itivt att bli ett firande av 'Twenty Fifteen' under året, men det komm- er även bli ett firande av de nya låtarna.

INTERVJU DE DANIEL JOHN