Intervjuad i samband av låten 'State Of Mind' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Även om 'State Of Mind' enkelt går att relatera till är det, också, tydligt en väldigt personlig låt för dig. Den känns som du bara satt dig ned och skrivit ner dina tankar. Vad fick dig att titta inåt och hitta denna låten?
– Jag har kämpat med depression och ångest hela mitt liv, och skäm-des väldigt mycket för det. Jag kände mig alltid skyldig för att jag ha-de sorg och tryckte iväg, ner, den. Eventuellt insåg jag att jag behöv-de ha medkänsla för mig själv för att kunna läka och vara lycklig, jag insåg att jag kan vara tacksam för mitt liv, och fortfarande ge mig sj-älv beröm för den smärtan jag upplever, den insikten skapade låten.
Att bara ignorera känslor, är ju ungefär som att lämna meddelanden på "läst", det kommer inte bli några steg framåt från den punkten om man inte tittar igen, och svarar. För även om man ignorerar meddelandet, så kommer det fortfarande finnas kvar. Är låtskrivande ett sätt för dig att låta dig se och känna alla känslor, också dom du inte först vill titta på?
– Det här är en så vackert uppställd fråga, och du slår verkligen huv-udet på spiken... att skriva låttexter har alltid varit ett sätt för mig att komma tillbaka till mig själv och tillåta mig själv att ge mig själv frih-eten att känna vad det än är jag känner. Musik, åtminstone så är den det för mig, är en värld fri ifrån dömande där jag kan möta min sorg och mina rädslor, och i den världen kan jag skriva min väg ut ur den.
Naturligtvis, fastän musik kan frigöra, betyder det inte det att den inte kan göra ont med, ibland. Jag kan tänka mig att när man djupdyker ner i negativa tankar kan det öppna chansen till att ta dig närmare botten?
– Jag tror att jag gör ett medvetet val att skriva musik som letar efter silverkanten i varje situation. Då jag är på en mörk plats så undviker jag att skriva eftersom att jag vet att det kommer att dra ner mig ytt-erliggare. Jag fokuserar på att ta hand om mig själv och att vara runt omkring människor jag älskar, tills jag känner mig stark nog att mö-ta, och ställa mig ansikte mot ansikte med de tankarna & känslorna.
Vad gör du för att hålla dig ovanför ytan, då det låter som att ditt låtsk-rivande kan vara en del av processen, men inte är det enda utloppet för att må bra, vilket "state of mind" måste du vara i för att vara allra bäst?
– Meditation och träning är två sätt med vilka jag håller mig i ett häl-sosamt sinnestillstånd. Att omge mig själv med de människorna som tar fram det bästa i mig är även det vansinnigt viktigt. Försöker även vara rätt uppmärksam på vad för medier jag konsumerar, och lägger undan min telefon så mycket som det är möjligt, jag tror att det är så viktigt att ha fler sätt att centrera sig själv. Musik är dock min favorit.
Du var bara fjorton år, då du tillsammans med din pappa spelade in ditt första album, nere i eran källare. Det har växt sig lite större än så idag?
– Ja, jag har kommit en bra bit sedan dess, men jag är otroligt tacks-am för det eftersom det albumet fick mig signad på mitt första skiv-bolag när jag var 16. Även en så fin upplevelse att ha med min pappa.
Det var ju speciellt att dela det.
Det ger en fin bild av vad musik kan vara, och kanske alltid borde vara, men som musikbranschen inte alltid tillåter, det är inte enkelt att vara så verklig och direkt när det finns trender och spel-listor att jaga, eller att vilja bli mer sedd och hörd, och börjar jämföra sig med de som verk-ar göra allt rätt. Har det varit lätt för dig att hålla allting okomplicerat?
– Låtskrivandet kom sig alltid väldigt naturligt för mig. Och jag gillar att bara liksom komma in i ett flow tillstånd och skriva på ett sätt där jag drar ut ur strömmen av mitt medvetande. När jag först sattes in i sessioner tillsammans med andra producenter och låtskrivare så in-såg jag att popskrivande är mer enligt en bestämd formel, schablon- mässigt. Jag var ofta den yngsta personen i de rummen och fick där-för svälja tungan i stundom men jag var glad över att få vara en stud-ent och lära av människor som haft framgång. Men nu känner jag att låtstrukturen är så ingrodd i min hjärna, till den grad att jag inte ens behöver tänka på den, och jag kan bara låta mig själv vara så fri igen.
Känner du att du är på en bra plats nu. Vilket kreativt utrymme är du i?
– Jag är på den bästa kreativa plats som jag någonsin varit i. Jag sätt-er ingen press på mig själv att vara kreativ, men mitt fokus på medit-ation eller mindfulness har hjälpt mig att få en åtkomst till inspirati-on som aldrig förut. Jag har också bara slutat att bry mig om vad an-dra tycker och det hjälper mig bli mer sårbar & friare då jag skriver.
Dina låtar är en del av så många människors liv, men du kan antagligen känna dig rätt långt bort ifrån verkligheten av det i den egna vardagen. Vad gör du för att känna de och inte känna dig isolerad i ditt skapande?
– Jag tror det är otroligt viktigt att omge sig med människor som lys-er upp en. Och en av mina favoritbitar med att göra musik är att arb-eta med andra kreativa som delar en liknande vision. Jag älskar även att jag kan få en kontakt med fans och ha en positiv inverkan på and-ra genom min musik. Hela mitt liv har jag känt mig som en outsider.
Jag är blyg och socialt klumpig.
Och musiken har alltid varit mitt sätt att få kontakt med människor...
Om jag förstått rätt är denna låten den första från en kommande EP-sk-iva. Kommer alla dessa låtarna vara lika introspektiva som denna låten?
– Du kan förvänta dig mer introspektiv musik, så väl som riktigt upp -lyftande feelgood musik, den här EP-skivan handlar om att förälska sig i sig själv igen efter ett uppbrott & att kunna återfå sin egenmakt.
Med medkänsla, och sårbarhet.
INTERVJU DE DANIEL JOHN