top of page

AUDREY NEAL

Intervjuad i samband av filmen 'State of Consciousness' [ITN Distribution]


Bildrättigheter, Press.


Vi var först tänkt att prata om den här filmen då den kom ut i våras. Pl-ötsligt kom SAG-AFTRA-skådepelarstrejken i Hollywood, och det blev li-te som det blev med det. Det vill säga ingenting alls. Det har varit tyst?

– Ja, var så ledsen för det. Strax efter började först strejken för man-usförfattare och sedan skedde skådespelarstrejken och vi blev instr-ukterade att inte göra några intervjuer, eftersom vi inte fick markn-adsföra något som fanns ute på streaming-plattformar... det var lite galet för vi fick marknadsföra indie-filmer men alla mina filmer var tillgängliga via streaming-tjänsterna som var en del av de drabbade studiorna, så den linjen gick inte att gå på! Men nu är strejken över!


Ja, och nu är vi här, vad tycker du, ska vi se till att göra denna intervju?

– Först vill jag bara säga tack, tack för att du gör denna här intervjun med mig, och tack så mycket för att du tittar och vill veta om mitt ar-bete. Detta här betyder verkligen hela världen för mig. Okej. Let's go!


I 'State of Consciousness' lär sig en man hypnotisera andra och använd-er det för att få vad han vill i livet. Även det han inte ens själv inser att han verkligen vill ha. Man vet aldrig vad som ruvar i det undermedetna. Filmen utforskar teman såsom girighet, lust, fria val och bristen därav?

– Den här filmen drog verkligen först in mig, eller ska vi säga hypno-tiserade mig, för jag gillade verkligen rollen som Sarah. När jag läste manuset såg jag att hon är en modig tjej och genomgående bra pers-on. Hon älskar sin vän Mahal och Mahals lillebror Minco, hon skulle alltid finnas där för dem, vilket tyvärr i slutändan inte är till hennes fördel. Sen när saker och ting blir riktigt intensiva var det intressan-ta att utforska allt det. Jag kände till Sarahs öde, men jag var redo att ta fram de verkliga känslorna av att gå genom det hon gör för att för-söka överleva, det är något jag verkligen älskar med skådespeleri, att vi får uppleva andras berättelser, vi får gå i deras skor, även om film-erna ifråga inte är baserad på en sann historia, så vet vi att människ-or ändå upplever just liknande händelser, vedermödor, eller känslor.


Jag tror att varje karaktär jag har spelat har gjort mig mera empatisk och de har gett djupare förståelse, för andra människors situationer.


Förlåt för alla spoilers jag kanske redan har nämnt, haha!


Var det en intensiv upplevelse för dig att komma dit du behövde för att spela Sarah i hennes situation. Det är inte mycket som går hennes väg?

– Ärligt, jag är en av de människorna som kan sätta på och stänga av sina känslor. Då jag är på inspelningsplatsen, tills jag hör "action!" så skrattar jag, dansar runt och pratar med skådespelarna och besättn-ingen. I samma ögonblick som kameran är på, dyker jag in i karaktä-ren, speciellt med intensiva roller som den här. Ja... ibland måste jag ha ett ögonblick av ensamhet före, men för det mesta så gillar jag in-te att vara i ett mörkt tankesätt som det här allt för länge. Och för de mer intensiva scenerna i denna filmen, måste jag säga det att jag in-te förberedde mig så mycket som jag bara lät mig vara i ögonblicket när jag filmade. Jag studerade Meisner vid New York Film Academy, och det handlar väldigt mycket om att låta sig vara i det ögonblicket.


För de mest intensiva scenerna så var jag faktiskt bunden och jag bl-ev faktiskt släpad efter bilen så det var ju väldigt lätt att känna att det var verkligt, och givetvis såg alla på inspelningen till att jag var säker.


Ett roligt ögonblick var att mina skor fortsatte att flyga av medan jag blev släpad och vi fick hela tiden göra omtagningar, men det fortsat-te att hända varje gång, hur mycket jag än försökte hålla skorna på...


Så det fick vara kvar i filmen sedan.


Det finns inte mycket utrymme för subtilitet, och det finns en oräddhet inuti din skildring av henne. Där du till synes ger ditt allt till varje scen du är i. Jag kan tänka mig att det kan vara väldigt känslo-mässigt jobb-igt att göra scener av sån karaktär du gör här och aldrig hålla tillbaka?

Tack, så väldigt mycket för de snälla orden. Jag uppskattar det. När jag skådespelar gillar jag inte att hålla tillbaka så mycket, för om det känns rätt för mig och vad Sarah, eller någon annan av mina karakt-ärer upplever ger jag mitt allt. Det enda jag försökte hålla tillbaka på för detta specifika projektet var tårar då Sarah är så orädd och stark, att hon inte skulle låta sin svaga sida visa sig, inte ens i de tuffaste av situationer. Så jag försökte ha det i åtanke, när jag filmade de där sv-årare scenerna. Det kan dock bli dränerande att filma så svåra scen-er och jag har gråtit efter att scener är klara för att släppa ut känslor.


Men jag älskar det, det är värt det.


Hur hanterar du "att ha kontroll" i ditt eget liv, och i din karriär. Skulle du säga att du är en person som är i stunden eller som planerar framåt?

– Jag skulle säga att jag delar skillnaden på mitten mellan de två. Jag är väldigt mycket en "gå med flödet" och "vara i nuet" typ av person... eftersom jag älskar att uppskatta nuet eller människorna jag är med och miljön jag är i. Å andra sidan är jag en jungfru och en riktig såd-an på det, där jag måste ha någon form av plan så att det inte blir ett helt kaos i mitt liv. Så ganska mycket då jag har en plan, är jag i nuet.


Haha.


Hur tidigt var det som du började med skådespeleriet. Var det eftersom du är döpt efter Audrey Hepburn som du tog upp ett intresse för detta?

– Ja... det var det faktiskt. Det är roligt för jag skämtar alltid med mi-na föräldrar om att de döpte mig efter Audrey så de bestämde i stort sett mitt öde för att bli en skådespelerska efter det... jag hoppas bara att jag kan leva upp till henne, en dag. Jag började med skådespeleri-et när jag var sju år. Jag är från Columbus, Ohio där det finns många stora klädmärken som The Limited och Schottensteins. Jag stod mo-dell för dem, och jag gjorde en julreklam för Footlocker där jag spel-ade en nisse i tomtens verkstad, jag dök upp på många leksakslådor, och jag modellade till och med för bilderna i en McGraw Hill vetens-kaps-bok där min pappa fick porträttera läraren, en gång. Dessutom bodde min syster då i Santa Barbara, då hon gick på college där. Och vi åkte dit för att hälsa på henne och medan vi var där råkade vi bara få ta del av en väldigt spännande och livlig gatufestival där de kläckte håliga ägg fyllda med konfetti över folks huvuden & jag minns att jag gillade det så mycket att jag tittade upp på palmerna med de färggla-da små pappersbitarna i håret och sa, "Jag ska flytta ut hit och skåde-spela när jag är äldre" och det är vad jag gjorde. Men jag råkade även stöta på några tillfälliga karriärbyten när jag växte upp, som alla gör, jag vet att jag vid ett tillfälle ville bli en läkare eller advokat istället då jag älskar biologi & vetenskap och jag var grymt bra på att debattera.


Men jag bestämde mig för att jag kunde göra allt genom att spela det i filmer eller på tv. Så nu är jag helt hundra procent in i skådespeleri.


Och att skriva! Och förhoppningsvis även att regissera... någon gång.


Du landade vad som måhända kan hävdas vara din första stora filmroll i Keegan Michael Keys 'Teacher of the Year', hur ser du tillbaka på det nu ... vad betydde och betyder den rollen för dig nu. Vad skulle du säga till den skådespelerskan som du var år 2014 om du fick chans att göra det?

– Åh. Det är en grymt bra fråga. Tjae, jag var så exalterad över att va-ra på den inspelningen. Alla var så snälla, professionella, och Keegan Michael-Key är absolut bara helt och hållet hysteriskt rolig och en så fantastisk person, det var alla på inspelningen. Jag var verkligen bara så överlycklig över att jobba med veteranskådespelare som Matt Let-scher, Keegan, Sunny Mabrey, Brenda Strong och Jamie Kaler och så många andra underbara namn. Även regissören och hans producer-ande fru var även de en absolut dröm att få arbeta tillsammans med.


Men, tillbaka till frågan, vad skulle jag säga till henne nu?


"Fortsätt gå så kommer du dit. Det kommer att bli tufft och det kom- mer att finnas tillfällen du vill sluta. Gör inte det, du har det här, ba-by!" Och, kan det argumenteras för, så är jag fortfarande inte i närh-eten av där jag vill vara i min karriär ännu... men jag vet att det kom- mer. Jag måste bara fortsätta att jobba så hårt jag kan mot mina mål.


Envishet är något som är så bra att ha när man försöker greppa tag om en framtid som skådespelare. Efter att ha agerat rätt länge nu, har det alltid varit enkelt att se ljust på framtiden. Eller har du oroats för den?

– Jag tror att det är något som jag har lärt mig under min karriär, då särskilt när jag flyttade ut till Los Angeles. Det är olyckligt för när du är ute i L.A. så ser du så många skådespelare komma hit, de försöker ett tag och ger sedan upp och flyttar hem. Jag har sett det hända med många vänner, men jag låter aldrig mig själv göra det, det är bara in-te ett alternativ. Människor brukar alltid fråga om jag har en "reserv-plan". Nej. Det här är den enda planen. Jag hade vacklande tankar för många år sen när jag var yngre och vi fastnar alla på en platå här ell-er där, men jag tror verkligen att det är som med vilken annan karri-är som helst där det gäller att vara ihärdig, aldrig ge upp och veta att även de allra mest framgångsrika människorna i alla olika branscher har avvisats många, många gånger. De fortsatte bara att vara konsek-venta, de fortsatte att försöka, och det var det som gjorde dem till fr-amgångar. Jag försöker göra mitt bästa för att leva upp till det, också.


Det här blev ju en väldigt trevlig intervju till sist!

– Igen tack du så mycket för att du har med mig på detta. Det var ba-ra riktigt roligt att få dyka in i tidigare filmer och projekt som jag har varit en del av... det här drog verkligen upp några underbara minnen med fantastiska människor, och jag vill säga hur vackert genomtänk-ta alla dina frågor var, och jag uppskattar dig så mycket för att du tog dig tid att intervjua mig och titta på och uppskatta det jobbet jag gör!


Dina frågor var väldigt vackert och noggrant genomtänkta.


Jag uppskattar verkligen det här väldigt mycket.


INTERVJU DE DANIEL JOHN

Kommentare


bottom of page