Intervjuad i samband av filmen 'Blackout' [Dark Sky Films, Yellow Veil Pictures]
Bildrättigheter, Andreas Branch.
'Blackout' är en del av Larry Fessendens egna monster-verse, där mytol-ogin och tropes från klassiska monsterfilmer smälter ihop med vår sam -tid. Vad var det som fick dig att vilja ta klivet in i det här universumet?
– Från den stund jag först såg 'Habit' visste jag att jag var tvungen att försöka hitta ett sätt att arbeta med Larry. Efter att ha hittat in i indie scenen, fått lära känna honom under flera år och nu ha haft turen att få kalla honom en mentor, och vän, var det en ära att bli inbjuden till att delta i hans grupp av skådespelare. Att bli ombedd om att vara en del av denna blev oväntat gastkramande. Larry gav mig en unik möj-lighet att undergräva och omvandla förväntningarna av en B-film till en helt annan stil. Nåt jag hoppas kunna göra mer av. Här har vi hist-orieberättande med hjärta, själ & en dos av sanningssökande. 'Black-out' var en kontemplativ måncykel till film som jag kände mig väldigt i linje för att gå med i. Att spela in i Upstate New York var likt en flykt där upplevelsen på filminspelningen var som ett berikande samtal & så kollaborativt, och bara gammaldags fint indie-kul. Jag känner mig så väldigt lyckligt lottad, över att jag har fått vara en del av allt av det.
När kom skådespeleriet in i ditt liv för första gången. Var detta någont-ing du drömde om tidigt, eller var det en insikt som kom till dig senare?
– Jag tror att jag alltid älskat att uppträda. Speciellt nu har jag sett så många hemvideor från när jag var liten som visar på glädjen jag kän--ner i att dela mitt ljus och energi med andra, livet kom i vägen för en liten stund, men jag tror att jag blev kär i att skådespela första gång-en som det blev mer än en "flykt", när jag inte längre använde mig av det bara för att prova på att vara någon annan eller för att få valider-ing, eller uppmärksamhet. Jag behövde alltid också ge mig själv någ-on slags tillstånd för att låta mig själv släppa taget och njuta av skåd-espeleriet. För mig var det Katerina. Under mitt juniorår på konserv-atoriet spelade jag en roll som kändes lika sammankopplad med mig själv som med publiken. Det var minst sagt elektriskt och i det ögon-blicket satte denna enorma kärleken sig. Jag såg att det som jag hade var magiskt & jag ville använda det för att öppna hjärtan och sinnen.
Du gör många skräckroller?
– Ja verkligen, jag älskar skräck och hoppas kunna göra mer och mer av det. Jag gillar skarpa sanningar. Jag gillar spänning. Jag gillar fant-asifulla allegorier. Jag är även i ett skede av mitt liv där jag blivit gan-ska bekväm med att utforska djupet av min egen mänsklighet och av min egen dödlighet. Så skräck är ett stället där paletten känns vidst-räckt & väldigt expansiv, den görs obegränsad av ett artigt samhälle.
Den här genren känns av.
Denna genren är visceral.
Hur hanterar du "rädsla" ur perspektivet av att leva livet som skådespe-lerska må det vara att göra dig sårbar i ditt karaktärs-arbete eller i pr-ov-spelningar. Är det nått du lärt dig göra för att ta dig an detta orädd?
– Jag har faktiskt kämpat med det här i flera år, obehaget i hur saker och ting uppfattas, eller att känna som om jag lever i en fiskskål. Till sist så har jag förstått att den sårbarheten kom ifrån att undvika res-an med att älska mig själv lika mycket som jag älskar mina karaktär-er. Att utforska vem jag är, varför jag är och att uppskatta det har va-rit avgörande. Att stärka min relation med mig själv har berikat mitt förhållande till mina drömmar, gång på gång. Det är roten till hur vi kan pusha oss förbi bedömningen både över oss själva och av andra.
Känn, och älska, dig själv...
Du har även en del på gång där du står mera på producentsidan också?
– Absolut, jag arbetar alltid längs flera olika vägar. Och ibland måste jag hålla saker nära bröstet. Kreativa strävanden är alltid frön till en början och de behöver mörk jord och vattning innan en kan dela bl-ommorna med alla andra, men det finns spänning längs horisonten.
Vad fick dig att vilja producera. Är det ett sätt att nå roller du inte får?
– Absolut! När man väntar på att andra ska berätta för dig vem du är är man dömd att placeras inom de utrymmen man kommer att växa ur. I mitt fall började jag ogilla rollmöjligheter som verkade spela på vanliga fällor, fåfängor, och till och med avslöjade en del bakåtsträv-ande branschtänk. Genom att producera mina egna verk, så ville jag hitta ett sätt att skapa möjligheter som byggde mot magi och banade vägen för andra som jag med.
Vilka är de rollerna som du skulle vilja se på månen och förvandlas till?
– Jag är hungrig på roller som är så komplexa som jag är, stökiga rol-ler, jag skulle älska att kanalisera min undersökande sida. Jag försök-er även alltid hitta sätt att arbeta med de människor som jag beundr-ar, om jag graviterar mot dem tror jag att det finns något att lära där.
Almodóvar, Villeneuve, Lynch och Cronenberg. Jag älskar surrealism och magisk realism med varje fiber av mitt väsen, och jag skulle vara lycklig för att se var mina med-kollobratörer ser mig passa in i deras berättelser. Samtidigt som jag så klart bygger berättelser åt mig själv.
INTERVJU DE DANIEL JOHN