Intervjuad i samband av filmen 'White Blood' [Motion 24]
Bildrättigheter, Press.
Det har hunnit bli rätt sent häromkring. Vad står klockan på där du är?
– Jag fick underbart nog vakna upp till det här... klockan är 8.50, här!
Jag är i Sydney i Australien.
Ack arton år ung lämnade du din hemstad, med inget mer än din kärlek till berättande och en skådespelardröm. Hur tidigt ville du redan detta?
– Från så tidigt som jag kan minnas sa min mamma alltid, "Spara det till scenen, Arielle". Huvudsakligen för att jag var ett dramatiskt barn som liten men den kärleken jag har till att uppträdda och underhålla började så fort jag kunde gå, det är svårt att förklara hur det är att ha fortsatt uthållighet, men det är lite som att vilja äta choklad när en är på diet, och med den kortlivade tillfredsställelsen det ger vill en bara ha mera, det är så jag känner när jag är på en film-inspelning. Det är bara rätt. Den passion och eld jag har fortsätter leva, och jag kan inte föreställa mig själv göra nåt annat denna livstiden. Med alla de topp-ar som finns, finns det så klart även djupa dalar och vi vet alla att det är mycket arbetslöshet med att vara kreativ, men det fina med det är även att det är tid att växa, lära sig och skaffa sig mera livserfarenhet vilket oundvikligen hjälper en som skådespelare... jag är verkligen så lycklig som har en familj & vänner som stöttar. Och som tror på mig.
Har det alltid varit lätt att hålla den entusiasmen uppe, också med star-ka drömmar, och ett givande personligt liv, är det många yttre faktorer som gör sig påminda i ett kreativt liv där många val inte är upp till dig?
– Att behålla entusiasmen är definitivt inte lätt, precis som med allt-ing annat kräver det i sig träning att bli skicklig på det. I det här fall-et att träna sitt sinne och sin tro på visionen. Jag tror på ödet men så även tror jag att vi kan skapa den person vi vill vara. Det krävs en ba-lans mellan uthållighet och att hustla sig fram, men även att du tillå-ter dig själv att ha andra avenyer till lycka och att ha ett bra stödnät-verk är också väldigt viktigt. Jag skulle säga att jag som en person är ambitiös så för att hålla mig sysselsatt och upptagen så läser jag just nu upp för en examen på universitetet, jag har en egen podcast, och just nu skriver jag även om ett manus som jag har skrivit för en film.
Fanns det några speciella skådespelare du beundrade när du växte upp?
– Jag är överraskande inte som de flesta skådespelare som växte upp och "ville bli som" deras favorit-skådespelare. I och med att jag växte upp i ett hushåll där saker och ting var tajt fick jag inte titta på tv och jag hade inte tillgång till en dator, så min kärlek till att uppträda kom från självuttryck och en kärlek för att leka, att få låtsas, det var verkl-igen först bara när jag blivit äldre som jag insåg att det finns ett jobb för historie-berättare, ett jobb som på ett praktiskt och bekvämt sätt hjälper en bli bättre människa via medkänslor och självmedvetenhet.
Vad skulle din definition av en "drömroll" vara?
– Min drömroll skulle få vara en där min fantasi får springa fritt, likt Daenerys i 'Game of Thrones'... i linje med det. Jag skulle även bli väl-digt exalterad över att få spela en psykopatisk & manipulativ karakt-är likt Nicole Kidmans karaktär i 'To Die For'. Skulle även älska att få doppa tårna i komedi, men en av anledningarna till att jag älskar sk-ådespeleri är att öppna upp delar av sig själv, som vi som människor alla har gömt undan på grund av samhälleliga restriktioner. Så därf-ör tenderar jag att luta mig mer in i drama och mer komplexa roller.
Jag antar att en roll som den här, som den i 'White Blood', är ett exemp-el på just en sån roll. Där du får spela en karaktär som verkligen är ett med historien och där det fina och fula flätas samman på ett vis som är så tveklöst, onekligen, mänskligt. Skörheten går rakt in i hjärtat på en?
– Du har, absolut, helt rätt. Historien hymlar definitivt inte om råhe-ten av mänsklig natur. Och de låga stunder som de flesta är så rädda för att prata om... som människor upplever vi alla trauma vilka vi ge-nom lär oss förstå vår förgänglighet på denna planeten. De allra fles-ta känner mig som ett bubblande utgående solsken, men det som dr-og mig in i berättelsen och till Betty var för att det var en spegling av mitt eget trauma. Jag förlorade både min far och bror på grund av sj-älvmord. En del sa att jag var galen som gjorde den här rollen, "Varf-ör skulle någon vilja återvända till den smärtan?" Men på ett sätt för att kunna läka ville jag uttrycka mina mörkaste rädslor genom Betty.
Det tillät mig att ha den högsta formen av medkänsla för min karak-tär, för berättelsen och för det giftiga förhållandet med hennes part-ner... Mark. Det var ett sånt privilegium att få spela ett karaktärs-ark som verkligen börjar vid ett tragiskt beslut om att avsluta ens liv, och att få upptäcka självmedvetenhet och välvilja genom historiens gång.
Olyckligtvis för Betty var det för sent.
Men detta visar ju upp, och speglar, hur det är att vara en människa.
Ens mognad och läkning är inte linjär.
Från filmens första bildruta finns ett mörker som skingrar undan det li-lla ljus man har hopp om. Även om det för Betty aldrig skulle bli ett bra slut så är historien för Mark en annan. Han tycks i en eskalerande grad vara hennes sjukdom personifierad, och vill fylla henne med viljelöshet?
– Dynamiken emellan karaktärerna var en intressant och komplicer-ad en att navigera sig genom, men det blev tydligt att Mark verkligen var ett giftigt moln, som hela tiden tärde på allt hopp & liv som Betty försökte att kämpa för. Mark höll i all makten och i samma ögonblick som Betty försöker kämpa för det kan du se att hon inte stått upp för sig själv innan dess. Mark var som en klåda du inte kan klia för Betty.
Han hade kommit under huden på hon.
Och när hon själv insåg detta, så hann det, nästan... rädda hennes liv.
Hur såg det ut när du och Liam Walker hittade dynamiken tillsammans?
– Liam var absolut en helt fantastisk motskådis. Det hjälper ju till att ha en lika öppensinnad människa som också har upplevt sin beskär-da del av hjärtesorg. Vi kunde verkligen gå igenom smärtan, och dal-arna i berättelsen och fortfarande lära känna varann och ha kul med.
Har du några mer kommande roller som en kan se fram till efter denna?
– Ja, 2024 har börjat bra då jag har skrivit på med min nya agent Rob Woodburn Agency här i Sydney i Australien. När det gäller komman-de arbete, är 'Casino Beach' en tv-pilot som spelades in 2022 av Net-flix-manusförfattaren Jo-Anne Brechin och den uppkommande reg-issören och producenten, Bonnie Cee. Den håller nu på att anpassas till en långfilm som vi ska spela in i Augusti i år. Jag har precis också avslutat inspelningen av första säsongen av tv serien baserad på bok trilogin 'Awakening: Rejected Mate' av LT. Marshall. Säsong två är för närvarande i för-produktion och lite senare under 2024 kommer jag att vara på inspelningen av en skräck komedi som heter 'The Beauti-ful Beer' och även nånting väldigt spännande som kommer att spelas in utomlands, men som jag inte kan läcka information om, riktigt än.
Men håll dina tummar och tår för mig!
Det har varit ett par galna år av Covid och skådespelar-strejken men saker är definitivt på gång nu, och jag kan inte vara mer redo för det.
Tack för denna här väldigt fina intervjun!
– Tack för att du ställde så vackra, och introspektiva frågor, speciellt med omsorg för den här filmens teman.
INTERVJU DE DANIEL JOHN