Intervjuad i samband av filmen 'Kingdom of the Dinosaurs' [Uncork' D Entertainment]
Bildrättigheter, Antonia Tangye.
Din första roll, rätta mig om jag har fel, var i ett 'Little Britain' avsnitt 2004. Alla känner så klart till den serien. Men du kan väl inte ha varit särskilt gammal då. Hur blev du del av det och hur ser du tillbaka dit?
– Min första roll på tv var när jag var fem år gammal, och var med i en reklamfilm för 'The Wright Stuff' på Channel 5, en talkshow med Matthew Wright som värd. Min första skådisroll i 'Little Britain' kom inte långt efter det, när jag var 6 år, tror jag. Min agent på den tiden ordnade det jobbet åt mig, och det var en fantastisk möjlighet att då lägga till en roll i en populär BBC-serie på mitt CV. David Walliams och Matt Lucas var så underbara att jobba ihop med, och de bjöd in mig till att göra en "Computer Says No"-sketch för deras nästa serie med, så väl som biljetter för att se dem i 'Little Britain Live'... efteråt skrev David ett vänligt brev till mig på fint papper. Och tackade mig för att jag var en del av serien vilket jag så klart fortfarande har kvar.
Och som jag aldrig kommer glömma.
Visste du att du ville skådespela så ung?
– För att vara ärlig, egentligen inte! Jag antar att det kom sig som så eftersom jag som barn alltid härmade andra människors röster, och en vän till min mamma föreslog att jag skulle vara bra på voice overs, så vi snurrade snabbt ihop en slags voice-reel under ett täcke och vi skickade ut det till några agenter. De gillade vad de hörde och så jag skrev på för en underbar agent när jag var 6 år som la fram mig både för skådespeleri- och voice over-jobb.
Vad jag älskade och fortfarande älskar med skådespeleri och att göra voice overs var möjligheten att träffa så många briljanta och kreativa människor, så väl som att få vara kreativ själv och förkroppsliga olika roller. Det är ett bra sätt att studera människor och hur vårt sinne är.
Samtidigt som det är så kul!
Inte helt olikt serien du debuterade i är även 'Kingdom of the Dinosaurs' ganska "out there". Den här filmen tar oss till en tid efter tredje världs-kriget där dinosaurier återigen strövar runt på jorden, eller åtminstone i Wales. Blir du ens förvånad längre över vad Scott Jeffreys kommer på?
– Jag är lyckligt lottad nog att få ha arbetat med Scott på åtta filmer! Vid detta laget är det ingenting som förvånar mig längre då han har en underbar förmåga för att skapa, som du säger, galna filmer, såväl som karaktärer man verkligen hejar på med, exempelvis, personliga trauman att hantera eller komplicerade familjedynamiker, som står sida vid sida med de skrämmande varelserna i hans filmer. På varje inspelning med Scott och Jagged Edge-teamet har jag verkligen haft det så kul och har lärt mig så mycket. Jag är även tacksam att kunna kalla honom för en bra vän.
Så var det någon särskilt minnesvärd inspelningsdag på den här filmen?
– Hade en så underbar tid då vi filmade 'Kingdom of the Dinosaurs'... eller 'Jurassic Valley' som är titeln på den här i Storbritannien, att jag verkligen inte bara kan peka ut en specifik dag. Höjdpunkten för mig var att filma i en vacker avlägsen del av Wales. Landskapet där var så hisnande... och vi var så avskilda från resten av världen... vi bodde på ett vandrarmitt mitt i en dal, utan varken telefontäckning eller Wi-Fi, och spelade in utomhus i alla väder. Det var så fint att koppla av helt från teknik på en så vacker plats, med ett så kul manus och roll... jag spelar ju en militärkvinna! Jag njöt även av utmaningarna som följde med den här inspelningen, syftar då på extrema väder-förhållanden och långa inspelningar på natten, och ta mig igenom dessa ihop med ett så bra gäng. I slutet av filmningen kände vi oss som en stor familj.
Jag hade Sistine Stallone som gäst kring '47 Meters Down: Uncaged', där hon var tvungen att simma bort från en haj, vilket på inspelningen bara var en dykare med ett hajhuvud, men ändå. Vad var det som du faktiskt flydde från och reagerade på istället för dinosaurierna i den här filmen?
– Det är så kul att du nämner '47 Meters Down: Uncaged', för jag såg den filmen nyligen, och älskade den! Jag tycker om att se på thrillers och skräck lika mycket som jag tycker om att göra dem. Men i denna filmen reagerade jag riktiga dinosaurier så klart, allt jag kommer att säga är att Rhys Frake-Waterfield gjorde ett utmärkt jobb med VFX!
Du ser ut att svettas intensivt i den bunkern. Var det faktiskt kokande?
– Det var iskallt! Mellan varje tagning rusade jag efter en kopp té och en jacka. Definitivt mitt beröm åt make-up artisten Chelsea Murphy.
Också hon i dag en mycket bra vän.
Mia är... ursäkta franskan... ett bad-ass. Hur var det att få spela henne?
– Mia är definitivt ett bad-ass och jag älskade att få spela henne. Jag ville att hon skulle vara modig, självsäker och egensinnig... inte rädd för att lämna bunkerns säkerhet och riskera vilken fara som än finns där ute för att kunna gynna de som hon är pliktskyldig att beskydda. Lika mycket att det finns glimtar utav hennes känslighet och hjärta... särskilt i de stunder av chock och förlust... utan att säga för mycket...
Så, detta kan vara lite forcerat, men jag tar gärna tillfället i akt till att prata om det när jag kan, då varje tillfälle är värt det. Och med filmens budskap om hur mänskligheten står för sin egen undergång, och våran exploatering utav djur och natur, kanske jag fortfarande håller mig till ämnet trots allt. Jag vet att du bryr dig en del om just veganism och om djurs rättigheter. Tror du vi kommer nå en bättre plats än där vi är nu?
– Jag är så glad att du tar upp det här, tack. Jag är djupt passionerad för djurens rättigheter, för miljön och natur, och jag pratar med vem som än vill lyssna om att om man antar en vegansk livsstil, där det är möjligt, är det ett vitalt och kraftfullt sätt att minska vårat koldioxid-avtryck som individer, för att inte tala att du när du blir vegan slutar betala för det onödiga utnyttjandet av oskyldiga djur... folk beskriver ofta veganer som extrema, men jag tycker att döda 76 miljarder land djur och biljoner vatten-levande djur för mat är extremt. För att inte glömma nedhuggningen av skogar, decimeringen av havsbotten, vårt vattenanvändande, luftföroreningar och utrotningen av arter, som ju har kommit till som ett resultat av djur-uppfödning på en industriell skala. Jag varnade dig för att jag är passionerad om detta! Men för att svara på din fråga, så måste jag vara hoppfull kring att det inte är för sent för att göra betydande förändringar för att rädda vår planet från en klimatkatastrof. Men... vi måste alla spela vår roll. Våra regeringar och världs-ledarna har ett ansvar att stödja bönder och befolkningar till att byta till ett växtbaserat livsmedelssystem men varje dag har vi alla ett val då vi sätter oss ned för att äta. Som Jane Velez-Mitchell sa.
"Möjligheten finns på din egen tallrik".
Är det din egen hundtasstatuering i filmen. Eller är Mia en hundälskare?
– Bra sett... ja, det här är min egen tasstatuering. Det är det faktiska tassavtrycket av min älskade barndomshund Sam, som min mamma fann vandrandes gatorna i södra London varefter vi adopterade han. Idag har den även kommit att representera min djupa kärlek för alla slags djur och mitt engagemang i att öka medvetenheten om djurens rättigheter. Men Mia skulle definitivt vara en hundälskare hon också.
Föreställer mig henne med en trogen följeslagare som min Sam var...
Som Sam var för min familj och mig.
Nåt du kan dela med dig av om andra filmer du är i eller bereder dig på?
– Jag gjorde nyligen en kortfilm som heter 'Bye Bye Baby', regisserad av Jessie Barnett, en slasher-komedi om en grupp av rika tjejer som återförenas på en babyshower, och det går fruktansvärt fel... väldigt stolt över att kunna dela att filmen har valts ut till flera filmfestivaler detta året inklusive den Oscars-kvalificerade Hollyshorts festivalen i Los Angeles, den Bafta-kvalificerade Aesthetica Festival, och Screen Award-kvalificerade Rhode Island International Film Festival. Spelar Verity, en dum, fånig och i stort söt ung kvinna. Radikalt annorlunda från Mia i 'Kingdom of the Dinosaurs'.
Jag närvarade nyligen även under världspremiären av filmen 'Croc!' på Cineworld Leicester Square, då den valdes ut till FrightFest, den största festivalen för thriller, skräck och fantasy i Storbritannien, i vilken jag hade jättekul med att spela Amy. Även den producerades av Jagged Edge Productions. Det var en otrolig upplevelse. Ser även verkligen fram till releasen av 'I Am Rage', regisserad av David Ryan Keith... min första action-thriller... i vilken jag fick lära mig att göra mina egna stunts. Jag spelar Sarah. Vi filmade 'I Am Rage' i avlägsna delar av Skottland, i snö, hagel och regn. Dagarna jobbade vi i minus temperaturer var potentiellt något av de mest fysiskt svåra jag gjort.
Men jag älskade varje minut av det.
Jag är även uppspelt över att just ha avslutat inspelningen utav 'Must Have Been the Wind' i regi av India Gaul som belyser problemet utav våld i hemmet mot män. Jag är även involverad i några andra projekt som släpps senare i år, och några som börjar spelas in snart, men jag kan inte säga så mycket mer om de nu.
Inte just nu men är väldigt uppspelt!
INTERVJU DE DANIEL JOHN