Intervjuad i samband av låten 'klose the door' [Amjo Records]
Bildrättigheter, Press.
Varför skriver du musik. Vad är det som för pennan till pappret för dig?
– Ända sedan en väldigt ung ålder, när helst saker kom att hända i li-vet, oavsett om de var mindre eller större, har min instinkt alltid va-rit att dokumentera det och skriva om det, det är ungefär som att om man ändå ska uppleva nått och känna något så djupt så tänker jag att jag lika gärna kan behålla minnet av upplevelsen på det viset som det vill bli ihågkommet... och förhoppningsvis kommer andra kunna rel-atera till det med. Jag började skriva så ung att det inte fanns nån tid då jag inte använde skrivandet för att förstå mig på vad jag kände för något... jag känner mig varje dag så välsignad som fann skrivande så tidigt och att jag drogs till det så kvickt. Mitt låtskrivande hjälper de-finitivt mig att förstå mig på saker och ting men det får mig även ba-ra att va i ett konstant tillstånd... ett flöde av nyfikenhet & förundran.
Vilket är vad som gör att idéerna tillåts komma till mig och bli hörda.
Redan innan du visste hur man kunde stava var musik ett språk som du hade i dig. Du fick din mamma att skriva ner låtarna. Hur tidigt var det?
– Jag minns att jag skrev låtar när jag var 6 eller 7 år. I den åldern br-ukade jag bara hitta på saker och försöka komma ihåg dem och spela upp dem för min familj. Jag började spela gitarr när jag var åtta år & jag brukade då skriva på gitarren. Men jag var inte ett underbarn, jag säger det här mycket... men jag var verkligen bara besatt. Jag älskade inte att lära mig ackorden på gitarren eftersom det gjorde ont i mina fingrar, men jag älskade att uppträda... jag kände mig levande när jag sjöng för människor och föreställde mig alltid att jag stod uppe på en enorm scen. Första gången som jag skrev en egen original-låt var jag nio år. Till min kör fick jag skriva en julsång, och kören sjöng refrän-gen med mig inför åttahundra personer. Det är galet att tänka på nu.
Det är ganska galet att tänka på hur ung, och orädd, jag var.
Kan det fortfarande hända att du skriver tillsammans med din mamma?
– Jag har ett helt ton med papperslappar som är ett barns låtskrivan-de men i min mammas handstil. Min mamma uppmuntrade alltid att drömma stort, och säger fortfarande i dag till mig... "Varför inte du?". Hon brukade skriva när hon var ung och älskade konst, men hon ha-de scenskräck och var för rädd för att uppträda. Jag tror ju delvis det var därför hon uppmuntrade mig, då hon inte fick uppleva den upp-muntran själv då hon var ung. Vi skriver inte tillsammans nu längre, men i mitt debutalbum 'Skrapbook' har jag en röstinspelning av hen-ne på en av låtarna... där hon ger mig relations-råd i början av låten.
Det är en av mina favorit-låtar som jag någonsin har skrivit.
Vad handlar låten om. Vad var det som du inte kunde stänga dörren för?
– Uppriktigt sagt skrev jag 'klose the door' om många saker... den rör vid hur det är att prata med en person som är mycket äldre än en sj-älv är och det övertänkande som ibland följer med det... må det vara den yngre personen som försöker skynda på sin tillväxt för att hänga med den andra. Eller den äldre personen som inte har tålamodet att ta itu med de egenskaper den själv har hunnit växa ur. Den berör äv-en ett förhållande som gått fram och tillbaka. Och hur det blivit dags att nu gå av karusellen som gått runt och runt. Jag skrev även om in-sikten om att om en person en pratar med alltid är helt okej med att man kommer och går, så är det inte för att de är så förstående. Utan det är för att de helt enkelt inte bryr sig. Och där finns även ett med-delande i låten till mig själv om att inte nöja mig med något halvdant ... att veta att det finns någon där ute för mig och att det inte komm-er att kännas som att slicka på godis-brädan i ett godisland på tivoli.
Det tog inte länge för låten att passera 123,000 streams. Du är i den li-te märkliga men samtidigt vackra positionen att faktiskt ha många som lyssnar världen över. Kan föreställa mig att det är en rätt speciell käns-la. Vad skulle den lilla tjejen som bara ville göra musik säga om du kun-de skruva tillbaka tiden och säga till henne att så många skulle lyssna?
– Jag har lärt mig mycket från den här releasen, jag släppte verkligen taget och lät fansen bestämma om de här var något som dom ville ha ... så här långt har det varit min största solo release nånsin... vilket är väldigt spännande och jag kan inte vänta på att visa alla vad som sker härnäst. Om jag ska vara ärlig så trodde den lilla flickan att hon kun-de flyga så hon skulle förmodligen säga, "Uh varför är du inte den st-örsta artisten i världen än?" Haha. Men det hon inte förstår är att det har vart så viktigt för mig att ta mig tid och finna en kärlek till musik som aldrig skulle kunna tas ifrån mig. Jag älskar hur många referen-ser du gör i frågorna. Jag uppskattar verkligen att du tagit dig tiden... både för att researcha, men även uppenbarligen lyssna på mina låtar.
Som du orädd tittar inåt är verkligheten av låtskrivande fortfarande att det är en väldigt introspektiv process. Och även när du släpper iväg låt-arna till världen finns det fortfarande ett avstånd emellan dig och publi-ken. Trots att du är i deras öron. Det sagt, hur känns det när du sen får gå upp på scen och vara lika transparent med alla som när det bara var du själv som satt ensam i ett rum och skrev en låt alldeles för dig själv?
– Det är extremt introspektivt. Du kan inte riktigt gömma eller und-vika dina känslor när du skriver. Jag tycker att de starkaste människ-orna i världen är de mest sårbara. De lever med vetskapen om att allt kan förändras, och att de kan bränna sig... men de leder ändå sina liv med sina hjärtan. Som någon som alltid har varit extremt känslig var jag verkligen rädd för den delen av mig i flera år. Jag kunde skriva så sårbara saker men sen la jag över alldeles för mycket produktion, el-ler så pratade jag mindre om de låtar som blev väldigt känslomässiga ... av rädsla. Nu ser jag kraften i att sitta i känslorna som förlägenhet, avslag, misslyckanden, och osäkerheter. Människor vill ha någonting som är på riktigt, verklighet. Och de vill bli hörda och vara förstådda,
det minsta jag kan göra som låtskrivare är att sitta i leran med dom...
Och vara ärlig med mina upplevelser.
När jag är på scen och jag kan se människor som resonerar eller nju-ter av låtarna med mig får jag en ström av energi och glädje som går bortom mig själv, den för med sig tårar till ögonen och får mig att vi-lja skratta hysteriskt för det känns så rätt, det känns som jag är exakt där jag är menad att vara... när jag är i mitt rum upplever jag verklig-en känslor i nuet men då jag står på scen kan jag släppa taget om det fästet som jag själv har till berättelsen och se en större "helhets-bild".
En bild utav lektionen jag gått igenom.
Du har varit på besök i Europa i sommar. Men när får vi se dig i Sverige?
– Ja! Jag var i Europa ett par veckor i somras... det var fantastiskt. Jag fick ta en paus från mitt dagliga liv som satte i perspektiv vad som är viktigt, och vad som inte är det... och inte för att vara för dramatisk...
Men jag känner mig som en ny person!
En hel del har förändrats under de senaste par veckorna, allt för det bättre. Förhoppningsvis är jag i Sverige snart, har alltid velat åka dit.
Den här nya låten är den första från ditt kommande andra album... efter fjolårets 'Skrapbook', för att åter bekräfta den oavbrutna takten som du ger oss musik i. Det förra albumet släpptes inte ens för ett år sedan och du har hunnit med en EP, emellan. Vad säger den här låten om albumet?
– Min rumskamrat brukar alltid säga ett skämt om att jag är "uppta-gen med att göra mitt tjugo-sjunde album" när någon frågar vad jag håller på med för något... haha! Jag är så beroende av skapande-pro-cessen att jag aldrig vill sluta, det känns inte som arbete för mig. Jag är så fascinerad av det faktum att det alltid finns flera låtar att skriva och desto mer öppen jag är för dom... desto fler låtar kommer jag att få. Detta är även såå galet... men när jag än avslutar ett projekt kom-mer den första låten ifrån nästa projekt alltid samma dag, eller nästa dag. Den dan 'Skrapbook' släpptes och det kapitlet var klart skrev jag första låten till album nummer två nästa morgon... och inte för att gå händelserna i förväg men när jag insåg att jag var helt färdig med det andra albumet, hade jag en hel dag då jag kände mig så nöjd med det projektet, och den kvällen skrev jag en låt för vad som potentiellt sk-ulle kunna bli album nummer tre... jag är en sån person som berätt-ar för mycket, men jag uppskattar att du frågar och jag är så förälsk-ad i det jag gör att jag aldrig vill sluta prata om det, kan säga så här...
Album två kommer helt vara om att "återförenas med mitt inre barn".
Och konfrontera allt som gör mig rädd.
INTERVJU DE DANIEL JOHN