Intervjuad i samband av annelieElina-låten 'Rush' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Vad är din nya låt 'Rush' om?
– Efter att ha avslutat ett förhållande eller vad det än är, kan det ofta ge en ström av spänning att prata med någon ny. Nån som får dig att glömma den förra personen eftersom du är så uppfångad av all förv-äntan och det roliga med den nya. Denna känslan varar dock inte så länge i de flesta fall... allt det nerviga, förväntan och känslan av hopp dör ut. Som jag upplevt det, agerade den spänningen som mer av en distraktion än något annat. En distraktion från vem jag innerst inne visste att mitt sinne oundvikligen skulle komma tillbaka till, även om den inte borde göra det. Mitt mål med 'Rush' var att försöka kapsla in den här initiala hoppfulla men likväl missvisande känslan, som kom-mer av att försöka gå vidare. Även om du inte vill gå tillbaka finns det ändå en liten plats reserverad i ditt huvud för just den personen, och det är fortfarande den du jämför alla andra med. Detta är en förvirr-ande känsla och en jag har försökt skriva om ett tag... men jag kände aldrig riktigt att jag kunde få fram budskapet på det sättet jag ville få.
Inte innan jag skrev 'Rush'.
Kärlek varar inte alltid, men det har den här låten gjort. Den har gått en lång väg. Du skrev först låten 2019. Men då du var femton år, då, förmo-dar jag samtidigt att du inte hunnit ha allt för många kärleksrelationer att längta tillbaka till. Hur är låten annorlunda nu än för fyra år sedan?
– Ja haha, du har definitivt rätt, det hade jag inte haft! En hel del för-ändringar och tillväxt sker under en sån tidsperiod... särskilt som en tonåring. Detta är exakt varför Mads och jag bestämde oss för att sk-riva om den och göra om den till något som var mer relevant för mitt äldre jag. Jag gillade fortfarande produktionen och den övergripande känslan i originalversionen, men det var bara inte en låt jag relatera-de till längre. Så, när Mads och jag kom i kontakt med varandra igen, började vi bara med den gamla produktionen. Och fortsatte därifrån!
Efter att ett tag ha lekt runt med ackordförlopp, tonarten och så vid-are, hade låten ett helt nytt sound... ett som vi båda älskade. Om man skulle spela upp den gamla och nya versionen rygg mot rygg, så sku-lle man förmodligen inte kunna veta att den ena kom från den andra.
En kunde hitta dig sittandes och klinkades på ett piano tidigt. Redan på dagis, satt du är. Vad är ditt första minne av att vara en kreativ person?
– Många av mina tidigaste minnen involverar musik på ett eller ann-at sätt. Jag tror att den främsta anledningen till det bara är på grund av hur omgiven jag var av det då jag växte upp. Vare sig det då var att pappa lyssnade på Eagles och The Dirt Band när vi var på väg till sk-olan eller att se mamma sjunga i vår kyrkas svenska kör-grupp, eller lyssna på Astrid Lindgrens soundtrack-band med mormor, där 'Idas Sommarvisa' är låten jag minns mest levande än. Hela min familj har alltid haft en stark kärlek till musik så jag fann snabbt en glädje i den som liten tjej... ett särskilt minne som jag alltid kommer att tänka på är när jag lärde mig sjunga, och spela, Taylor Swifts 'The Best Day' på gitarr tillsammans med min pappa, när jag var runt fem år gammal...
Vi uppträdde med den tillsammans på min förskolas jul-konsert. Det var första gången jag sjöng för en annan publik än den egna familjen.
Efter några tidiga men betydande YouTube-framgångar var du bara elva eller tolv när du gick in i en studio för att spela in dina första låtar. Hur var det att komma in i musikbranschen för dig, så tidigt som du gjorde?
– I den åldern tyckte jag ärligt bara att det var coolt att sjunga covers varje vecka i en riktig inspelningsstudio. Jag hade då tagit sång- och pianolektioner i flera år men att spela in gav en helt ny spänning till det. Att ha den erfarenheten.. och sedan bli erbjuden att börja skriva mina egna original-låtar är verkligen det som gjorde musik till mera än bara en hobby för mig. Att skriva öppnade upp en helt annan dörr för mig och blev eventuellt mitt huvudsakliga sätt att uttrycka mig sj-älv med. Jag förväntade mig aldrig att ta musiken så här långt när jag "kom in i industrin" men jag är väldigt tacksam för att jag gjorde det i och med att det har hjälpt mig navigera mig genom mina egna käns-lor och kunna berätta om sånt som jag inte annars skulle berätta om.
Jag tror också att genom att bli familjär med de olika slags deals som man kan erbjudas tidigt, oavsett det då är att skriva på med ett skiv-bolag, en manager eller så, fick mig att inse både det positiva och det negativa med att vara signerad. Att acceptera en deal av nåt slag kan ge en ett bra stödsystem kring marknadsföring, exponering... och så vidare... men, det kan också ta kontrollen från dig som artist om det inte passar. Då jag var yngre tog min mamma definitivt hand om det och mig när det kom till allt det där. Nu är jag väldigt tacksam för att hon gjorde så att jag äger alla rättigheter till mina egna originallåtar.
Nu som nittonåring hoppas jag kunna skriva på med en etikett snart.
I den snara framtiden.
I och med att musiken i stort sett alltid har varit en stor del av ditt liv... vad tycker du om att göra då du inte antingen tänker på eller gör låtar?
– Tja, när jag var yngre var det alltid gymnastik. Musik och att vara i gymnastiksalar var mina två största passioner när jag växte upp, och väldigt länge var det gymnastiken som kom först då jag praktiserade på Junior Olympics-nivå upp till omkring fjortonårsåldern fanns det inte mycket tid kvar till något annat än det och skolan. Jag var tyvärr tvungen att lämna gymnastiken på grund av en skada, men på den lj-usa sidan, öppnade det istället upp möjligheten att fostra min kärlek till musik. Nu idag däremot skulle jag säga att mycket av min tid bort från musik ägnas åt skola och de andra roliga delarna av college. Jag har också en stor kärlek till att resa, är intresserad av andra områd-en inom konst, så som design och redigering, och jag försöker verkl-igen alltid prioritera att hitta olika slags sätt att hålla mig själv aktiv...
Du bor i L.A. men är även dels svensk, på din mammas sida. När känner du dig som mest Svensk och Amerikansk när du är i L.A. och i Sverige?
– Detta kan tyckas vara ett uppenbart svar, men jag känner mig nog mest svensk i L.A när jag är omgiven av andra svenskar. Det finns ju gott om svenskar i musikbranschen här ute, så jag blir alltid exalter-ad när jag får jobba med en själv, eller till och med när jag ser andra svenskar göra musik med de artister jag mest ser upp till. I Sverige, skulle jag inte säga att jag känner mig särskilt amerikansk, då jag är på landsbygden, plockar jordgubbar, dansar runt midstommarstån-gen, besöker torget på lördagar. Allt som hör en svensk sommar till.
Det är, så klart, många skandinaviska artister som letar sig över havet till USA. Men också en hel del som lite kräver att man är svensk för att känna till dem. Finns det någon svensk popkultur du älskar som du ba- ra upptäckt genom din svenska mamma eller dina egna somrar härom?
– Även fast det definitivt är en del av svensk popkultur som sträcker sig längre än bara svenskar... så måste jag ta upp ABBA. De har alltid varit min mammas favorit, så hon introducerade dem för mig tidiga-re än jag ens kan komma ihåg! Och när jag kom in i tonåren blev jag mer av ett fan. Jag började lyssna på deras album hela vägen igenom, snarare än att bara lyssna på deras hits... och hittade låt efter låt som jag älskade. Det var då jag började spela in covers och göra mina eg-na mashups av deras låtar tillsammans med en dansk producent jag jobbade tillsammans med då, tillbaka runt 2017 och 2018. Allt det där finns fortfarande uppe på min YouTube, och mashup-låtarna kan en hitta under mitt tidigare konto 'Annelie' på streaming-plattformarna.
Efter att inte ha haft någon, vänta på det, "rush" att släppa denna låten, har du kanske fler låtar som bara väntar på att släppas. Kanske nu i år?
– Jag skriver definitivt alltid... mer än vad som kommer till studion... och mer än vad som släpps. Efter att just precis ha avslutat mitt förs-ta år under college finns det många låtar på gång som jag är angelä-gen om att göra klart men som jag bara inte haft tid till. Då 'Rush' är en av dom är jag så exalterad över att den äntligen är här, och jag är även väldigt tacksam till de som lyssnar på min musik för att de har tålamod med mig... men mer är på sin väg... så håll era ögon öppna!
Jag är väldigt glad över att ha börjat nå mer av en svensk publik nu...
Tack för intervjun!
INTERVJU DE DANIEL JOHN