Intervjuad i samband av filmen 'Frankenstein: Legacy' [Amcomri, 101 Films International]
Bildrättigheter, Nicholas Dawkes.
Din första filmroll går ända tillbaks till 1998 vilket också var samma år som du gick ur scenskolan. När var det skådespelar-äventyret började?
– För att vara alldeles ärlig går min kärlek till skådespeleriet tillbaka så långt som jag kan minnas. Jag har alltid tyckt om att stå i centrum för uppmärksamheten, även som ett litet barn. Jag kommer ihåg hur jag fick rollen som sjömannen som hittar den saknade stjärnan i Be-tlehem i skolans julspel när jag var fem år gammal. Och när jag stod framför en publik för första gången kände jag mig på riktigt hemma.
Från den tiden och framåt så spelade jag stora roller i alla av skolpr-oduktionerna och i lokala amatördramatiska grupper ända fram tills det att jag gick på college för att där studera skådespeleriet på allvar.
Efter dina första film-roller på sena nittiotalet och tidigt tvåtusental är det en ganska lång paus tills du kom tillbaka igen i tv-serien 'Poldark', bland annat. Närmre tretton år väl. Vad bestod det uppehållet då utav?
– Jag var ute på vägen genom hela min trettioårsålder, och turnera-de med olika teaterkompanier, grupper och vackra utomhuslokaler inkluderande slott och landsbygdsparker, där jag framför allt fram-förde Shakespeares verk. Jag har haft tillräcklig med tur att få spela några av de stora rollerna av den berömda barden. Romeo, Sir John Falstaff, Sir Toby Belch, MacDuff, Mercutio, bara för att nämna någ-ra! Jag älskar Shakespeares verk. Jag tycker att hans historier är tid-lösa och, fortfarande, relevanta i den här moderna tiden och åldern.
Så de där åren agerade du mer uppe på scener, är du mest hemma där?
– Jag skulle säga att min kärlek till teater och film är jämbördig men det är två väldigt olika discipliner. Jag älskar teaterns omedelbarhet ...att vara i nuet och ta med publiken på en resa, det är en delad upp -levelse med en teaterpublik som förlitar sig på deras villiga upphä-vande av misstro och tillit på att du ska ta med dem på en resa & det finns en känsla du får när du vet att du har en publik i ditt grepp. Du är hypnotisör, berättare. Och de hänger sig på varenda ord du säger.
Det här är på riktigt magiskt.
Jag har haft utomkroppsliga upplevelser i de ögonblicken, och dessa flyktiga ögonblick är vad jag lever för. Jag har haft liknande upplevel-ser från att skådespela i filmer och i serier, men det är mer destiller-at. Med film får du upprepa en scen till du får till det rätt, och verkli-gen arbeta med detaljerna av framträdandet, medan du i teater bara har chans nästa föreställning!
Är det några av dina roller i teater-föreställningar du tror skulle kunna vara intressant att få till liv igen på ett mer filmiskt sätt på vita duken?
– Jag spelade en gång Will Scarlet, i en OddSocks Productions-turné av 'Robin Hood'. Det var en riktigt kul turné och jag hade några fant-astiska slagsmålsscener i föreställningen. Jag tror att det skulle vara en fantastisk karaktär att spela på film. Speciellt slagsmålsscenerna!
Historien om Frankenstein är ingen som har behövts återupplivats, den har förblivit lika viktig som den har varit inflytelserik genom åren. Inte minst inom film. Den anses vara gotisk nu, men det var länge sci-fi, vil-ket talar för nåt. Varför tror du att det här är en berättelse som fortsät-ter att fascinera så. Varför har vi fortsatt att ge detta monster nytt liv?
– Jag tror Frankenstein är en klassisk historia som fortsätter fängsla publiken såväl som filmskapare av flera olika anledningar, en nyckel -aspekt är det tidlösa temat av skapande och dess konsekvenser, vil-ket utforskar etiska och moraliska dilemman kring vetenskapliga fr-amsteg, det komplicerade förhållandet mellan skaparen och skapel-sen. Det tillsammans med teman om ambition, ansvar, och konsekv-enserna av att leka gud, får genklang hos en publik över olika gener-ationer. Berättelsens utforskning av vad det innebär att vara männi-ska och rädslan för det okända bidrar också till dess varaktiga drag-ningskraft. Utöver det är det en historia som tillåter den att anpass-as och omtolkas på olika vis som håller den lika fräsch och relevant.
För en modernare publik.
I den här filmen lever arvet av Frankenstein vidare hundra år efter ori-ginalet, så samtidigt som den drar ur Mary Shelley's original-roman så introducerar den även ett nytt kapitel. Din Victor Frankenstein får leva vidare ett århundrade till eller åtminstone får hans forskning göra det?
– Ja, Victor medverkar bara i början där hans dagbok blir stulen, eft-er det och efter att han dör följer berättelsens narrativ nämnda dag-bok. Vi spelade in mina scener på fartyget SS Great Britain som ska-pades av artonhundratatals skeppmakaren Isambard Kingdom Bru-nel, det var en omgivning som hjälpte mig mycket. Väldigt lite förbe-redelser behövdes för detta som jag låg i sängen med en feberdröm, då jag ofta drar ifrån yttre faktorer, till exempel kostym eller miljön.
Det verkar som att alla som kommer i kontakt med hans dagbok på-verkas av den på något vis.
Förändras din process vanligtvis ifrån en roll till en annan, och kanske av att spela uppe på scen och i film. Eller har du en metod som förblir?
– Det är en definitiv skillnad i hur jag skulle spela en roll på en teat-er-scen och på film när det gäller storleken på min prestation, men sättet på vilket jag närmar mig en karaktär är ofta samma. Min bak-grund och skolning var inom fysisk teater då jag tränade under John Wright, så jag letar ofta efter yttre ledtrådar... som skor, till exempel.
Jag har funnit att skor kan vara väldigt informativt för hur en karakt-är för sig och därför hur den karaktären kanske känner sig. Jag förs-öker ibland spela olika spel som Andrew, skådespelaren, som kan få en effekt på hur karaktären jag spelar upplevs. De här spelen kan va-ra någonting väldigt personligt förmodligen inte ens uttryckt för mi-na medskådespelare, men från utsidan kan det ofta skapa ett slag av dynamik som en mer Stanislavski eller Actor's Studio-typ av tillväga -gångssätt kanske inte skulle ha kunnat avslöja. Men varje skådespe-lare är annorlunda och varje karaktär jag spelar är ett verk av kärlek.
På ett eller annat sätt...
Har också varit i branschen i över två decennier nu så jag har myck-et erfarenhet att dra ur.
Vad gör en karaktär intressant för dig i denna tidpunkten i din karriär?
– Jag tycker om mångfald i mina roller. Jag har ofta blivit castad med komiska roller, dessa ligger väldigt mycket i min komfort-zon, så jag skulle älska att bli castad som några riktigt otäcka karaktärer, för att få en kontrast till det. I mitt senaste filmprojekt som jag är med i, ac-tion-thrillern 'DarkGame' som streamas på Apple TV i USA och snart kommer att släppas i Storbritannien på Netflix så spelar jag karaktä-ren Sasha Morgan, en föredetta amerikansk marinsoldat som har bl-ivit utskriven från armén för ohederligt förfarande och som lever på gatan, där han blir kidnappad och tvingad in i ett underjordiskt döds -spel! Det var väldigt roligt, och skilde sig mycket från många av mi-na tidigare karaktärer.
INTERVJU DE DANIEL JOHN