Intervjuad i samband av filmen 'Conflict of Interest' [Infancinema]
Bildrättigheter, Press.
Hur kom du igång med skådespel. Hur tidigt visste du att du ville detta?
– Jag var med i de vanliga skol-pjäserna när jag var ung. Jag visste att jag tyckte om skådespel som ett ganska litet barn men jag insåg ju att jag var en en artist i high school då jag gjorde alla framträdanden jag kunde. När jag kom ut till college, började jag både att studera drama och psykologi. Men det var inte förrän det att jag besökte min syster i Los Angeles som nittonåring som jag insåg att vara en professionell skådespelerska var en verklig möjlighet även för någon som var utan några Hollywood-kontakter. Från första gången jag gick till ett film-set blev jag hooked och jag blev fast besluten om att stanna kvar där.
Som du då kom ut till Los Angeles, hur var det att kliva in på scenen där och har du, som vissa skådespelare skulle säga, kommit till en punkt då du ser på provspelningar som det faktiska jobbet du gör som en skådis. Hur balanserar emellan den produktiva och kreativa sidan av allt detta?
– Att kliva in på scenen i Los Angeles var spännande och förvirrande. Alla du möter har råd att ge. "Det här är vägen", "Det där är vägen", du "måste" göra det ena eller det andra. Att hitta sin egen väg är ett stort äventyr. Jag antar att jag ser provspelningar som själva arbetet... dom är nödvändiga för att träffa på nytt folk och eskalera en skådespelar-karriär. Att få provspelningar är i sig ett jobb också. Du kan inte sitta och vänta på att nån ska ringa, eller "upptäcka" dig. Att balansera det produktiva och kreativa är som att gå på lina, man kan ramla av båda sidor. Och förlusten av vilken som helst av de får en skådespelare att känna sig stillastående och värdelös. Detta var en väldigt svår balans att finna. Jag blev tvungen att ta kontrollen. Och inte vänta på att nån skulle ge mig en möjlighet. Detta var det enda sättet att bli produktiv.
Och när jag väl hade blivit produktiv kunde jag acceptera och förlåta den andra kreativa sidan utav mig så att hon var fri att göra sitt jobb.
Du blev tidigt känd för dina roller i skräckgenren. Var detta en genre du drogs mot eller kanske snarare en genre som du hamnade i på grund av vad som finns där ute, för en skådespelerska som vill spela huvudroller?
– Det här är lite av båda. Jag började göra skräck för att jag älskar det ... jag är ett fan. Och eftersom jag är ett fan, vet jag om vad som tillåts inom genren. Du kan göra saker med skräck som du inte kan komma undan med någon annanstans. Det finns en särskild förlåtelse för att vara lågbudget där, och till och med för konstigt rollsatta karaktärer. Jag tränar en annan muskel där än i dramatiska roller, omfamnandes karaktärer och tonen, överdrivet eller effektsökande, i en skräckfilm.
Det är kul... så länge du vet när du inte ska ta dig själv på stort allvar.
Den här filmen släpps direkt ut på YouTube. Vad tror du att plattformar som dessa betyder för skådespelare och andra kreativa personer i dag?
– Plattformar som YouTube ger människor som jag en möjlighet, till att synas. Jag kan spendera tusentals, och åter tusentals dollar på att skicka in kortfilmer till festivaler för att sen bara få en handfull utav människor att kolla... det skulle också vara en lång process på ett år eller två, med resor och att bolla feeedback fram och tillbaka så. Det finns fördelar med det med... men jag kommer själv inte från pengar och jag har inga sponsorer. Med onlinereleaserna finns det en annan omedelbar feedback... och det blir en synlighet, man kan jobba med.
Jag skulle inte säga att action är långt bort ifrån skräck, även om man i skräck inte nödvändigtvis behöver se cool ut när man gör det fysiska... i action är det väl liksom mer poängen. Men skulle du säga att det var en annan erfarenhet att spela i den här genren än vad du hade gjort innan?
– 'Conflict of Interest' var en definitiv taktförändring för mig. Tjejer i skräck är i allmänhet antingen tuffa eller klumpiga men då du börjar ge dig in i action-stunts ber filmregissören en om saker som att göra "superhjälte" slag. Precision, och förmåga, att använda din kropp i ett så väldigt konsekvent och repeterbart sätt är viktigt. Dansare är ofta bättre lämpade för filmslagsmål än vad riktiga fighters är, i och med
hur saker "fångas upp" på kamera. Vi var väldigt tursamma som hade Daniel som vår stuntkoordinator... och som våra skurkar. Så väl som Phil bakom kameran. Som redan hade erfarenhet av att filma action.
Hur förberedde du dig för allt. För du bär ju verkligen det på dina axlar?
– Förutom att vara en "vapen-tjej"... eftersom jag växte upp i Texas... har jag dessutom tränat ihop med Mike Chat på Xma Action Stunts.
Du gör all action väldigt väl. Men även fast den mesta av din tid verkade ha gått åt till att ta dig igenom en uppsjö av skurkar, som alla till synes spelas av Daniel Lociero, så har filmen också en rätt fånig sida. I kärnan av historien finns en giftig relation mellan Norma och hennes före detta pojkvän som spelas av Phil Flock. Det är "Mrs. och Mrs. Smith" fast utan all passion men med all krydda och giftighet emot varandra... och jag är nyfiken på er dynamik, då ni i större delen av filmen bara är i varandras öron. Hur gick ni tillväga för att hitta dynamik utan många scener ihop?
– Tack du! Den största utmaningen med att ha min scenpartner utan för kamera var vanligtvis att försöka klura ut var jag skulle titta. Phil regisserade ju också, så jag hade honom ändå honom alltid nära och tillgänglig för att känna av min vrede. Vi filmade med den andra där.
Så att vi inte tappade den intensiteten.
Norma är någon som verkligen vill få saker gjorda och gå vidare. Men är action, dock, något som du skulle vilja göra mera av som du går vidare?
– Jag skulle älska att göra mera action!
Kanske skulle du till och med vilja återvända till att porträttera Norma?
– Jag för definitivt samtal ihop med Phil om en uppföljare för Norma.
Vad mer är nytt. Har du nånting mera på gång för oss att se fram emot?
– Mitt produktionsbolag Mexican Vanilla har börjat spela in en webb serie, en komedi, som heter 'Lady Fish'. Den följer skådespelerskor i en billig bar i Los Angeles som hittar familj i varandra... jag har flera produktioner på gång med Phil Flock, många inom skräck, och inom actionkomedi-genren. Det innefattar då min uppkommande skräck-kortfilm 'For the Art'. Håll utkik vid Infancinemas Youtube-kanal för dessa... är också väldigt exalterad över att förra året ha gått samman med de fina människorna på After Hours Cinema och Fearflix appen för att nu göra skräckfilmen 'Stokes River Haunting' om ett företags-reträtt som går fel. Jag har även några filmer som fortfarande väntar på release med skräck-regissören Dustin Ferguson, så väl som film-gruppen Cinema Epoch. En av Cinema Epoch-filmerna släpps inom kort på Vimeo och därefter på Amazon, 'Amor Emanuelle', jag brukar vlogga på YouTube om skådespelar-livet, och min första skräck-film, 'Bloomfield' finns fortfarande ute på Amazon och Vimeo on Demand.
Så det är några olika ställen som man kan hitta mig vid nu för tiden...
INTERVJU DE DANIEL JOHN