top of page

ALISON JUTTA

Intervjuad i samband av albumet 'Hello, I Don't Know' [Amber Music]


Bildrättigheter, Press.


Hej, jag vet inte, men det här är ett rätt så fantastiskt album. Svårt att tro att det är ditt första. Även om du, naturligtvis, släppt mycket musik innan, inklusive en EP. Fanns det nåt unikt i att slutföra ett helt album?

– Först av allting tack! Och för det andra tycker jag att det var väldigt annorlunda att göra ett album i motsats till att göra en EP. Kanske är det också om att jag är lite äldre nu vilket gjorde skillnad. Men gene-rellt sett är det ett mycket större projekt där många fler pussel-bitar måste komma samman. Jag antar att det teoretiskt sett är att göra en dubbelt så stor EP, men i praktiken känns det som att du går mer på djupet, visar fler sidor av dig själv, söker efter mer nyans och gör dig ett större uttalande om vem du är. Du skapar en större värld visuellt också, med omslaget, enskilt art-work för singlar, fler video-klipp & så vidare. Så för att summera det, är det en mer djupgående process.


Hur är det att faktiskt kunna greppa en fysiska vinyl. Blir det speciellt?

– Det är så niiiiiiiiice. Också speciellt för att jag älskar omslagsmate-rialet konstmässigt, och oftast brukar en bara få se det på sin skärm.


Men att få se det så fint printat är fantastiskt.


Hur länge har du haft skivan med dig. Vad var det som först väckte det?

– Albumet var färdigt i ungefär ett år innan det kom ut så jag hade ju det med mig ett tag. Jag började skriva låtarna under pandemi-tiden eftersom det inte fanns så mycket annat att göra och jag hade många känslor att bearbeta. Men jag började då inte skriva med avsikten att skriva ett album, men efter ett tag hade jag en hög med låtar, och jag började tänka, att det här kanske skulle kunna bli till nånting sådant.


Så det började med de här låtarna om att känna sig vilse och isolerad men jag fortsatte att skriva även när världen sakta började att öppna upp sig igen så det blev till en samling låtar som pratade om att hitta sin väg fram som en person i tjugoårs-åldern.


Det som knyter ihop dessa låtarna är att de pratar om att kämpa, tv-eka, inte veta och att söka, om osäkerhet, att försöka och misslyckas.


För att se tillbaka till ännu tidigare dagar. Hur tidigt hittade du musik?

– Min familj introducerade mig för musik från en väldigt tidig ålder. Min mamma brukade lära mig och min syster att sjunga i tvåstämm-iga harmonier när vi var barn. Och nästan alla medlemmar i min fa-milj spelar några instrument. Min pappa fick mig att memorera na-mnen på alla i The Beatles, och han hade en stor cd-samling, så den fanns alltid där. Och i en tidig ålder sände de iväg både mig och min syrra på musiklektioner & jag sattes på en väg som jag aldrig lämnat.


Dina egna känslor är inte de enda sakerna som nu är förevigade på det-ta albumet. Det spelades även in i en studio som inte längre finns kvar?

– Det stämmer. Jag bodde ganska länge i Rotterdam, där jag då stud-erade vid konservatoriet. Jag hade en delad studio med musiker jag blivit vän med & lokalen låg i ett stort lager där många små kreativa företag hade sina ateljéer. Och en morgon förra sommaren kom det ett sms med bilder på enorma rökmoln och eld som kom ut ur bygg-naden. På en timme var hela alltet borta, och eftersom allting brann ner kommer vi aldrig att veta vad den faktiska orsaken var. Och det-ta var det utrymme där vi då hade spelat in allt utom själva sången...


Så ja, det här albumet kommer alltid att vara en typ av tidskapsel fr-ån den tiden och från att vara i den där studion.


En fin sak med just musik är förstås dess sätt att överskrida tid, plats-er och knyta an till människor på många olika sätt. Vilken betydelse är det musik har för dig i ditt eget liv. Kan det vara ett sätt att lista ut sa-ker och i alla fall vara lite mindre förvirrad över din plats här i världen?

– Definitivt, det är ju även hur det här albumet började. Det var bara jag som hade många känslor att bearbeta, och när jag hällde över det till låtar gjorde på ett sätt att de känslorna blev hanterbara & begrip-liga. Det har alltid varit en sorts dagboks utövande för mig att skriva låtar. Den senaste tiden har jag tänkt lite för mycket när jag har skri-vit på nya saker, men det är bra att bli påmind om hur och varför en började att skriva i första början.


Vad för kreativt utrymme befinner du dig i nu med albumet ute. Har du känt dig inspirerad att skriva en massa, eller är du kanske ute efter att stå på scenen lite mer nu, efter att ha hållit dessa låtarna nära bröstet?

– Jag gör faktiskt lite av båda dessa sakerna... jag har nu ett nytt band som jag är väldigt exalterad över, och vi spelar nu några av våra förs-ta spelningar tillsammans, och utöver det samlar jag inspiration och skriver på några nya men grova idéer för att se vad som fastnar. Och i vilken riktning som nästa projekt kanske går i.


INTERVJU DE DANIEL JOHN

コメント


bottom of page