Intervjuad i samband av låten 'Mine Forever' [Lost On Venus]
Bildrättigheter, Press.
"Forever, I Just Love You, Forever". Fint kan väl tyckas. Men 'Mine Forev-er' är en kärlekshistoria som tar en mörk vändning, när romantiken ist-ället byts ut mot en nedåtgående spiral av besatthet. Vad kom låten ur?
– Så jag skrev faktiskt denna låten med ett par riktigt begåvade mus-iker, Tall Tale och Mike Schlosser, båda två kanadensare de med. Jag gick in i skrivsessionen med en idé om att skriva utifrån perspektiv-et av en besatt älskare. På den tiden gillade jag verkligen en kille och vi brukade hänga med varandra och prata men jag visste att han inte gillade mig lika mycket som jag gillade honom och medan jag tänkte på vad temat på låten skulle vara, var jag verkligen bara så i mina eg-na känslor. En natt önskade jag att han ville ha mig mer och jag öns-kade att jag bara kunde göra honom till min. Och sen, i och med kär-leken jag har för skräck-filmer och lite mörkare berättelser, så best-ämde jag mig för att gå till den platsen, och vara lite creepy med det.
För att sedan kasta in det i min musik.
Brukar du skriva texter om känslor medan du fortfarande är i det, eller då du redan har kommit över det och har fått bättre förståelse för allt?
– Jag måste verkligen säga både och, när det kommer till det här. Ib-land känns det rätt att dyka rakt in i att skapa, medan jag är på topp-en av alla känslor... och verkligen kan skriva om vad jag känner i just det ögonblicket, men andra gånger så kan det vara nånting från mitt förflutna jag har i tankarna, och då beslutar jag mig för att skriva om det. Det finns även de tillfällena då jag inte riktigt vet vad jag ska sk-riva om så då tänker jag på tidigare erfarenheter som jag kan dra ur.
Sånt jag inte har haft chans att dyka in i.
Får låtskrivandet, att få sjunga ut allting, dig att förstå känslor bättre?
– Det gör det definitivt, musik och låtskrivandet är väldigt kraftfulla verktyg när det kommer till att hantera känslor. På samma sätt som vissa människor gillar att föra journal över sina känslor, kan placer-ingen av mina känslor i en låt förändra mitt perspektiv och låta mig uttrycka och släppa taget om sorgen eller ilskan eller glädjen av vad det är jag går igenom... och att sedan kunna sjunga det som man har skrivit känns bara fantastiskt. Även om jag inte känner mig som mitt mest kreativa, och kanske inte har det i mig riktigt än, att göra en låt om känslorna jag upplever, så kan det vara extremt helande och tillf-redsställande att sjunga en coverlåt av någonting som sitter i liknan-de känslor som ens egna. Så det finns inget måste av att själv vara låt skrivare för att uppleva kraften som finns i att sjunga ut sina känslor.
Hur länge har musiken varit en lika stor del av ditt liv som den är i dag?
– Musiken har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas, då min mamma gick i high-school var hon även pianolärare så jag har mån-ga tidiga barndomsminnen av att mamma spelade piano för oss. Min syster och jag fick gå violinistlektioner och sen så småningom piano. Men även utanför lektionerna var musiken alltid vår favorithobby. Vi brukade sätta oss vid mammas dator efter skolan, och letade på You-Tube efter karaoke med våra favorit-låtar och vi bara sjöng i timmar. Eventuellt när våra gitarr- och pianokunskaper förbättrats så gick vi vidare ifrån YouTube och började sjunga samtidigt som vi spelade på instrumenten. Vi älskade också att lyssna på alla min mammas skiv-or som hon hade på CD i bilen och när vi lyssnade på radion så fråg-ade vi hela tiden om mamma kunde bläddra genom alla stationerna.
För att se till att vi alltid spelade en bra låt.
Uppenbart för alla som ser dig på scen, eller i dina musik videos, är att du också är en professionell dansare. Skulle anta att du måste ha dans-at minst lika länge. Är dans, och idén om att misslyckanden anses vara en del av processen för att bli bättre, nåt du tar med dig till din musik?
– Jag kan helt säkert säga att jag inte skulle vara artisten, eller perso-nen jag är idag utan dansen. Jag började dansa när jag var 6 eller 7 år och slutade aldrig. Dans visade för mig vad för performer jag är, och den visade hur mycket kärlek jag har för att vara på scen. Dans skän-kte mig självförtroende, attityd, och den tillät mig att höra musik an-norlunda, på ett annat sätt. Jag strävar även efter att göra musik som en kan dansa till, för när jag växte upp var de bästa låtarna jag hörde de jag hörde och sa till mig själv, "Jag kan se en riktigt cool dans gör-as till denna låten". Och, ja, precis som med dans, då det kommer till att sjunga och skriva musik kommer det att finnas en miljon misstag och missöden eller imperfektioner före saker verkligen börjar klicka och kännas som en andra natur för en. Jag är ännu i dom tidiga dag-arna av att uppträda som sångare, som artist, och jag måste ta lärdo-marna med mig. För även om att må dåligt över ett framträdande in-te är en bra känsla har jag sett hur långt jag kommit som en dansare.
Och jag vet att det är precis samma process.
Vad för musik växte du upp med att älska. Musik som kanske har inflyt-ande på dig än. Blev det någon spansk musik trots uppväxten i Kanada?
– Under min uppväxt har mina "musikaliska faser" befunnit sig över hela kartan. Som jag sa innan, när jag var yngre, typ fem-tio år, lyss-nade vi mycket på CD skivor. En av mina favoriter var min mammas Red Hot Chili Peppers CD. Min pappa hade också några brända CD-skivor med blandad musik som han gjort åt oss som vi också bruka-de lyssna på... och det var där som spansk musik lyckades bli en del av min tidiga barndom innan iPods och iTunes. Vi brukade även åka till Spanien varje år på besök då det är där som min pappa bor så tr-ots att vi växte upp i Kanada så fortsatte vi väldigt mycket hålla kont-akten med våra rötter, går vi vidare till tonåren så gillade jag mycket av pop och RnB-musiken jag hörde på radion men kom även in myc-ket på alternativ- och indie-pop, till och med en del folk, då jag blev kär i artister som Lana Del Rey, tidiga Ed Sheeran, Of Monsters and Men, Cage the Elephant, och mera. Efter high school var när musik-smaken fick en ganska stor förändring och jag började lyssna väldigt mycket på hip hop, rap och RnB, jag upptäckte artister som Flatbush Zombies, JID, Anderson Paak, Mac Miller och så många mer. De åren började jag också lyssna på Billie Eilish, Doja Cat, Rosalía. Alla de ar-tister som är mina största influenser idag. Jag skulle kunna prata om det här för evigt, så jag lämnar det där, men ja... för att sammanfatta det så har min musiksmak ägnat sig åt i stort sett alla möjliga genrer.
Nu är det din musik som finns i andras öron, för folk att besatt förälska sig i. Vad betyder det för dig att andra lyssnar. Och vad har alla de, må-hända, att vänta sig nu under det stundande året. Blir det än mer låtar?
– Det faktum att jag gör musik och att andra lyssnar, är redan en dr-öm som gått i uppfyllelse, det är ganska galet. Jag har alltid känt som att jag är gjord för att uppträda, men visste aldrig om jag skulle kun-na göra det till en karriär. Varje lyssning, varje like, varje delning be-tyder världen för mig eftersom det tillåter mig att fortsätta göra det-ta. Och det visar mig att det här är verkligt och att andra får ut något av min musik. Jag har en ny singel som borde komma någon gång nu i Januari så håll utkik efter den. Det är en av mina favoritlåtar jag har längtat efter att få släppa så länge nu... vi är i de sista stadierna av att göra klart den, fota omslagsbilden och göra en marknadsföringsplan.
Men den kommer snart att bli eran!
INTERVJU DE DANIEL JOHN