ALICE ROWE

Intervjuad i samband av låten 'I Just Broke Up (With My Therapist)' [Independent]


Bildrättigheter, Press.


Så jag hör att du precis gjort slut med din terapeut. Vad kom texten ur?

– Låten handlar faktiskt om min terapeut... det är många människor som säger till mig att den skulle ha kunnat handla om ett tidigare ex-förhållande, vilket den skulle kunna vara om... men i det här fallet är den inte det... jag gick i terapi för några djupare problem jag hade då och varje dag skulle jag ta lite tid till att gå en promenad eller gå iväg och sätta mig i bilen och där prata med min terapeut. Faktiskt mötte jag aldrig henne personligen, därutav textraden, "Although we never met we had a good connection"... men det kändes som om vi hade ett band till varandra, hon visste och verkade förstå allt om mig. En dag när jag minst anade det skickade hon ett mail till mig där det väldigt rakt på sak stod, "Kära Alice, jag tror inte att vi behöver ha sessioner längre och jag önskar dig lycka till i framtiden". Jag satt i bilen då när mailet kom, och det kom som en chock. Det kändes ungefär som om en pojkvän hade sms:at mig för att göra slut, fick aldrig ens chans att säga min mening. I vilket fall som, jag grät och grät, folk som hör om det här kommer antagligen tycka att jag låter galen men hon var nån som jag pratade med minst en gång i veckan, hon visste allt och hade alltid ett svar. Jag antar att det kändes som att jag då förlorade henne ... mina favorit-rader i låten är, "When I missed your calls you never missed mine" och "I'm confident that you're not coming back"... i och med att båda är så tydliga. Det finns en annan slags säkerhet med en terapeut eftersom det är en slags ekonomisk transaktion till skillnad från hur det är med en älskare, eller ihop med en före detta partner.


Många artister skulle hävda att låtskrivandet är en form av terapi i sig?

– Jag håller helt med. Då jag skrev "Therapist" var jag i ett tillstånd av stress och upprördhet... även om den är ganska optimistisk och upp-tempo är låttexten och avsikten väldigt rå för att jag skrev låten kort efter att det hände. Musik och skrivande har fått mig genom mycket i livet. Jag är kreativ i hjärtat... och jag finner frid i att skriva ned vad som finns i mitt huvud... det är väldigt viktigt att skriva ned vad man känner. Ibland när man inte känner att man har en röst eller att man inte kan förklara något för någon är det bättre att skriva ner det. Det är vad jag gör i mina låtar... även om det kanske inte låter vettigt alls.


Hah!


Det var en minut sedan du släppte musik, men det sista har du gett oss flera låtar och de senaste releaserna har varit magiska. Det verkar som att du verkligen har hittat din form, är du nöjd med var du är artistiskt?

– Det hade gått ett tag sen jag släppte nått alls... mitt "affärs-jag" sa åt mig att jag behövde släppa nånting, men jag var helt enkelt inte redo. Jag tror att då man börjar känna sig pressad är då som det går fel, att musik och konst borde ske naturligt. Jag behövde bara fortsätta säga till mig själv att när det är dags kommer musiken att tala för sig själv. Jag är väldigt glad med var jag är... jag har träffat de mest fantastiska människorna och jag känner att jag börjat bilda ett team runtom mig ... jag var inte alltid nöjd med vissa delar av mina skapelser, tidigare.


Men idag när jag hittat rätt personer att ha nära är allt mycket bättre.


Jag är ganska säker att jag hört om att du rör dig mot en ny EP-skiva... den efterlängtade uppföljaren till nu tre åriga 'Foreseen'. Kommer den?

– Ja! Så min EP heter 'Nothing Is Ever As It Seems', de två låtarna jag just har släppt finns med på den så klart. EP:n handlar om var jag är just nu, vad som inspirerar mig, och vad som egentligen pågår i mitt huvud. Jag känner att detta soundet är väldigt mycket jag, och att jag är närmre än jag nånsin varit till mitt sound. Jag är väldigt exalterad över att släppa de andra låtarna, de kommer komma ut väldigt snart.


Hur ser du tillbaka på att göra den första EP-skivan nu. Och vart du var som artist när du gjorde den... hur ser du tillbaka på den tiden, och hur du växt konstnärligt sen dess. Vad det kan ha krävts för att komma hit?

– När jag tittar tillbaka på 'Foreseen' i dag ser jag nån som visste vad hon ville men var förvirrad. Jag älskar varenda låt på den... 'Running' var den första riktiga låten jag gjorde i London så den betyder en hel del för mig. Den tiden då jag skrev EP:n gick jag på college och läste musik, hanterade ett rörigt uppbrott och jag sprang runt, mestaldes, i London. Du kan se att omslaget var en bild på mig framför ett tåg... jag brukade spendera mitt liv på tåg fram och tillbaka för att kunna göra musik i staden. Det gör jag fortfarande... men det blir inte lika mycket tågresor längre eftersom att de resorna blivit för långa! Hah.


Det var i Hastings som du växte upp i. Vilka är dina tidigaste minnen av att vara kreativ och att utforska den sidan av dig. Och vilja göra musik?

– När jag växte upp i Hastings var jag ett väldigt skyddat, naivt, barn, det märkte jag starkt av då jag flyttade till London. Hastings är ju en liten stad på Englands sydkust, musikscenen där nere är desto mera pubar och restauranger, väldigt mycket. Jag visste att jag behövde ge mig av därifrån om jag ville lyckas i musik, de flesta som är där nere och som gör musik där tenderar att stanna kvar inom de kretsarna... jag fann aldrig heller att många människor där var särskilt stöttande av min musik förutom några fåtal utvalda vilket är helt okej, det blev bara lite svårare för mig. Tidigt hade jag alltid minst tre jobb. Gillade att hålla mig upptagen och ha tillräckligt med pengar för att i alla fall själv kunna investera i mig själv och i min musik...


Vilka influenser växte du upp med. Vem ville du vara?

– När jag var barn ville jag vara Shania Twain, mina föräldrar har ett oändligt antal band av mig när jag sjunger hennes låtar... jag älskade även Taylor Swift, Adele och Lauryn Hill... jag växte främst upp med att lyssna på pop och kommersiell musik. Är nästan lite ledsen över att jag inte växte upp mer med RnB, soul och jazz för det är vad jag verkligen älskar. Men jag tror att många radio-stationer här spelar kommersiell pop, även om den ser annorlunda ut nu än den gjorde då. Min familj är inte musikaliska så jag var på ett vis tvungen att ta reda på vad jag själv gillade. Jag har bara alltid gillat hur musik fått mig att känna och jag har skrivit låtar sedan jag var i tioårsåldern...


I tider av sociala medier, tror du att ha "förebilder" längre är detsamma som det brukade vara, eller har hela den dynamiken förändrats... är det ett koncept som vi fortfarande bör anamma eller kanske göra slut med?

– Jag är inte riktigt var jag står i denna frågan, eftersom att jag hatar sociala medier, om jag inte var en artist så skulle jag inte ha det... jag brukade så klart älska det då jag var barn, jag växte upp i den digitala åldern så det är en andra natur för mig! Jag tycker bara inte det är så särskilt tillfredsställande längre. Spenderar hellre tiden med nån, tid är värdefull. Jag tycker nog det är bra att ha en förebild. Min förebild var alltid min pappa. Det knepiga är att människor definierar vad det är, förebilder, som olika saker idag så det beror på vad som influerar en gissar jag. En förebild för mig nu skulle jag säga är någon som har influerat ditt sätt att tänka till det bättre. Eller nån som är inflytelse-rik och entreprenöriell och samtidigt har bra moral och värderingar.


Även min mamma och pappa!


Tack för den här fina intervjun...

– Tack du. Jag hoppas att du kommer att gilla min kommande musik!


INTERVJU DE DANIEL JOHN